Stillhetens Mark

(Vers 1)
Mina steg får vila, och jorden får andas,
gräset som lutar sig, mot himlens sista färg.
Här på den stillhetens mark, så står jag och förstår,
ett evigt förlopp, som står kvar.

(Vers 2)
Träden som vakar över tiden som stannat,
molnen som glider, och vinden som ler.
Här på den stillhetens mark, så står jag och förstår,
ett evigt förlopp, som står kvar.

(Vers 3)
All oro jag känt, den sjunker i jorden,
ett enda hjärta som slår i takt med allt som är.
Här på den stillhetens mark, så står jag och förstår,
ett evigt förlopp, som står kvar.

(Vers 4)
När natten öppnar sin eviga vilas famn,
och dagens sista ljus försvinner i sin egen ro.
Då står jag för alltid på den stillhetens mark,
och vet att friden, den står kvar.