← Zurück zu La strada che respira
Le ore leggere — La strada che respira
Song 04 · La strada che respira · Lundberg Selection

Le ore leggere

Songseite · Album · Lundberg Selection

Spotify · La strada che respira
Deutsch

Leichte Stunden zu Fuß auf den Dächern,
zwischen dem Rauch der Mittagessen und den fernen Stimmen.
Sie fragen nichts, sie versprechen nichts,
Pass als Hände am Tag.

Ein Glas bleibt auf dem leeren Tisch,
das Licht fällt in uns ohne Gewicht.
Eine Flugfahrt um das Zimmer,
daran zu erinnern, dass alles weitergeht.

Lichtstunden machen keinen Lärm,
nur der Wind bewegt die Vorhänge.
Jeder Atem hat die gleiche Dauer,
zwischen einem Gedanken und einem anderen, der nicht kommt.

Und wenn der Abend an der Wand ruht,
Niemand kann sagen, wann es angefangen hat.
Die Lichtstunden bleiben offen,
wie Fenster, die das Meer sehen.

Originaltext

Le ore leggere camminano sui tetti,
tra il fumo dei pranzi e le voci lontane.
Non chiedono nulla, non promettono niente,
passano come mani sul giorno.

Un bicchiere resta sul tavolo vuoto,
la luce ci cade dentro senza peso.
Una mosca fa il giro della stanza,
come a ricordare che tutto continua.

Le ore leggere non fanno rumore,
solo il vento muove le tende.
Ogni respiro ha la stessa durata,
tra un pensiero e un altro che non arriva.

E quando la sera si poggia sul muro,
nessuno sa dire quando è cominciata.
Le ore leggere rimangono aperte,
come finestre che guardano il mare.

English

Light hours walk on the roofs,
between the smoke of the lunches and the distant voices.
They don't ask for anything, they promise nothing,
pass as hands on the day.

A glass remains on the empty table,
the light falls within us without weight.
A fly rides around the room,
as to remember that everything continues.

Light hours don't make noise,
only the wind moves the curtains.
Each breath has the same duration,
between one thought and another that does not come.

And when the evening rests on the wall,
No one can say when it started.
The light hours remain open,
like windows that look at the sea.

Svenska

Ljusa timmar går på taken,
mellan lunchens rök och de avlägsna rösterna.
De ber inte om något, de lovar ingenting,
passera som händer på dagen.

Ett glas finns kvar på det tomma bordet,
Ljuset faller inom oss utan vikt.
En flygtur runt rummet,
att komma ihåg att allt fortsätter.

Ljusa timmar gör inte buller,
bara vinden rör gardinerna.
Varje andetag har samma varaktighet,
mellan en tanke och en annan som inte kommer.

Och när kvällen vilar på väggen,
Ingen kan säga när det började.
Ljustimmarna är öppna,
som fönster som ser på havet.