Deutsch
Đồng Nai - der stille Kautschukhain
Ich gehe zwischen Baumreihen, kleines Messer in der Hand
Schnitte in den Stämmen, weißer Latex fließt langsam
wie das Blut der Bäume, wie Tränen von Menschen
und trotzdem lächle ich - denn der Morgen ist da
Meine Tochter fragt: „Was macht Mutter im Wald?“
Ich sage: „Mutter holt Milch aus den Bäumen“
Sie lacht, läuft einem weißen Schmetterling nach
Ich sehe ihr nach - der Schmetterling fliegt höher als der Latex
und ich träume - eines Tages fliege ich auch
Die Sonne steigt, der Latex füllt den Eimer
Mein Mann ruft: „komm frühstücken“
Ich wische die Hände am Hemd ab, steige über faulende Blätter
Der Geruch von Gummi haftet an der Haut, doch ich kenne ihn nun
vertraut wie der Schweißgeruch der Liebe
In der brennenden Mittagshitze sitze ich unter dem Blätterdach
esse Reisbälle mit Sesamsalz, trinke schlichtes Wasser
denke an mein Kind, denke ans Schulgeld
denke, dass dieser weiße Latex
auch einen Traum ernähren kann
In der Dämmerung wird der Latex im Eimer dick
Ich trage ihn heim, die Schulter schmerzt, doch das Herz ist leicht
Meine Tochter läuft heraus, umarmt mein Bein
„Mutter, gibt es heute Baummilch?“
Ich lache - „ja, und Muttermilch auch“
Wenn die Nacht fällt, schläft der Kautschukhain
Ich sitze auf der Veranda und höre dem Wind beim Erzählen zu
Đồng Nai ist noch hier, ich bin noch hier
Weißer Latex nährt Leben, nährt Menschen
und ich träume noch - aber der Traum ist wirklich
Originaltext
Đồng Nai – vườn cao su im lặng
Tôi đi giữa hàng cây, dao nhỏ trên tay
Vết cắt trên thân, nhựa trắng chảy chậm
Như máu của cây, như lệ của người
Mà tôi vẫn mỉm cười – vì sáng rồi
Con gái hỏi “mẹ làm gì trong rừng?”
Tôi nói “mẹ lấy sữa cho cây”
Nó cười, chạy theo bướm trắng
Tôi nhìn theo – bướm bay cao hơn nhựa
Và tôi mơ – một ngày cũng bay
Mặt trời lên, nhựa đầy thùng
Chồng gọi “về ăn sáng đi em”
Tôi lau tay vào áo, bước qua lá mục
Mùi cao su dính da, nhưng quen rồi
Quen như mùi mồ hôi của yêu thương
Trưa nắng cháy, tôi ngồi dưới tán
Ăn cơm nắm muối mè, uống nước lã
Nghĩ về con, nghĩ về tiền học
Nghĩ rằng nhựa trắng này
Cũng nuôi được giấc mơ
Chiều tà, nhựa đặc lại trong thùng
Tôi gánh về, vai đau nhưng lòng nhẹ
Con gái chạy ra, ôm chân
“Mẹ ơi, hôm nay có sữa cây không?”
Tôi cười – “có chứ, có cả sữa mẹ”
Khi đêm buông, vườn cao su ngủ
Tôi ngồi ngoài hiên, nghe gió kể chuyện
Đồng Nai vẫn đây, tôi vẫn đây
Nhựa trắng nuôi đời, nuôi người
Và tôi vẫn mơ – nhưng mơ có thật
English
Đồng Nai - the silent rubber grove
I walk between rows of trees, small knife in hand
Cuts on the trunks, white latex flowing slowly
like the blood of trees, like people's tears
and still I smile - because morning has come
My daughter asks, "what does mother do in the forest?"
I say, "mother takes milk from the trees"
She laughs, runs after a white butterfly
I watch her - the butterfly flies higher than latex
and I dream - one day I will fly too
The sun rises, latex fills the bucket
My husband calls, "come eat breakfast"
I wipe my hands on my shirt, step over rotting leaves
The smell of rubber clings to skin, but I know it now
familiar as the smell of sweat from love
At burning noon, I sit under the canopy
eat rice balls with sesame salt, drink plain water
think of my child, think of school money
think that this white latex
can also feed a dream
At dusk, the latex thickens in the bucket
I carry it home, shoulder aching but heart light
My daughter runs out, hugs my leg
"Mother, is there tree milk today?"
I laugh - "yes, and mother's milk too"
When night falls, the rubber grove sleeps
I sit on the porch, hear the wind tell stories
Đồng Nai is still here, I am still here
White latex feeds life, feeds people
and I still dream - but the dream is real
Svenska
Đồng Nai - den tysta gummiträdsplantagen
Jag går mellan trädraderna, liten kniv i handen
Snitt i stammarna, vit latex rinner långsamt
som trädens blod, som människors tårar
och ändå ler jag - för morgonen har kommit
Min dotter frågar: "vad gör mamma i skogen?"
Jag säger: "mamma hämtar mjölk från träden"
Hon skrattar, springer efter en vit fjäril
Jag ser efter henne - fjärilen flyger högre än latexen
och jag drömmer - en dag ska jag också flyga
Solen går upp, latexen fyller hinken
Min man ropar: "kom och ät frukost"
Jag torkar händerna mot skjortan, kliver över multna löv
Lukten av gummi fastnar på huden, men jag känner den nu
välbekant som svettlukten av kärlek
Vid brännande middag sitter jag under kronorna
äter risbollar med sesamsalt, dricker vanligt vatten
tänker på mitt barn, tänker på skolpengar
tänker att den här vita latexen
också kan mata en dröm
I skymningen tjocknar latexen i hinken
Jag bär hem den, axeln värker men hjärtat är lätt
Min dotter springer ut, kramar mitt ben
"Mamma, finns det trädmjölk i dag?"
Jag skrattar - "ja, och modersmjölk också"
När natten faller sover gummiträdsplantagen
Jag sitter på verandan och hör vinden berätta
Đồng Nai är fortfarande här, jag är fortfarande här
Vit latex föder liv, föder människor
och jag drömmer fortfarande - men drömmen är verklig