Español
Los árboles susurran,
desde la primavera que no pide.
Un pájaro canta por la noche,
Lo que ningún idioma se atreve.
Y yo, de pie en la sombra,
Olvida el viejo deber.
Porque todo lo que pasa,
No olvides la oscuridad.
Un niño se ríe en la colina,
La luz se rompe a través del musgo.
La vida lleva las riendas,
Es suave y alto.
Cuando la noche cae,
Y el crepúsculo,
Veo cómo la paz brilla,
en lo que se distribuye.
Texto original
Die Bäume flüstern sacht,
vom Frühling, der nicht fragt.
Ein Vogel singt bei Nacht,
was keine Sprache wagt.
Und ich, im Schatten stehend,
verlern die alte Pflicht.
Denn alles, was vergeht,
vergisst das Dunkel nicht.
Ein Kind lacht auf dem Hügel,
das Licht bricht durch das Moos.
Das Leben trägt die Zügel,
doch hält sie sanft und groß.
Und wenn der Abend sinkt,
und Dämmerung verweilt,
seh’ ich, wie Frieden blinkt,
in dem, was sich verteilt.
English
The trees whisper,
from the spring that does not ask.
A bird sings at night,
What no language dares.
And I, standing in the shadow,
Forget the old duty.
Because everything that passes,
Do not forget the dark.
A child laughs on the hill,
The light breaks through the moss.
Life carries the reins,
He is gentle and tall.
When the evening falls,
And the twilight,
I see how peace flashes,
in what is distributed.
Svenska
Träden viskar,
från våren som inte frågar.
En fågel sjunger på natten,
Vad inget språk vågar.
Och jag står i skuggan,
Glöm den gamla plikten.
För allt som passerar,
Glöm inte mörkret.
Ett barn skrattar på kullen,
Ljuset bryter genom mossan.
Livet bär tyglarna,
Han är mild och lång.
När kvällen faller,
Och skymningen,
Jag ser hur freden blinkar,
i vad som distribueras.