Español
La tarde baja despacio
el patio se vuelve más suave
pongo la tinaja de barro
cerca del fuego
la leña seca huele bien
en la mano
El arroz glutinoso ya se enfrió
mezclo la levadura
las manos conocen el ritmo
no hace falta contar
un olor tibio se extiende
por la habitación
La tinaja se cierra
con una cuerda de ratán
el viento fuera del porche
toca la pared de bambú
los niños ríen bajo
y luego callan
Limpio la boca de la tinaja
despacio
las manos pegadas de harina
y humo
el tiempo se demora
con nosotros
Un tubo de bambú
queda inclinado
el calor del vino sube
desde la tierra
las voces se llaman
más cerca
Cuando la noche es bastante honda
nos sentamos en círculo
la tinaja queda en medio de la casa
tibia
el trabajo de hoy
es guardar lo compartido
Texto original
Chiều xuống chậm
sân nhà dịu lại
tôi đặt chum đất
gần bếp lửa
gỗ khô thơm
trong tay
Gạo nếp đã nguội
tôi trộn men
tay quen nhịp
không cần đếm
mùi ấm lan
qua gian
Nắp chum khép
bằng dây mây
tiếng gió ngoài hiên
chạm vách tre
trẻ con cười nhỏ
rồi im
Tôi lau miệng chum
chậm
bàn tay dính bột
và khói
thời gian nán lại
cùng chúng tôi
Một ống cần tre
đặt nghiêng
hơi rượu ấm lên
từ đất
giọng người gọi nhau
gần hơn
Khi tối đủ sâu
chúng tôi ngồi vòng
chum đứng giữa nhà
ấm
việc hôm nay
là giữ chung
English
Afternoon lowers slowly
the yard grows softer
I set the earthen jar
near the fire
dry wood smells good
in my hand
The sticky rice has cooled
I mix in the starter
hands know the rhythm
no need to count
warm scent spreads
through the room
The jar lid closes
with rattan cord
wind outside the porch
touches the bamboo wall
children laugh quietly
then fall silent
I wipe the mouth of the jar
slowly
hands sticky with flour
and smoke
time lingers
with us
A bamboo drinking tube
is laid at an angle
the wine’s warmth rises
from the earth
voices call to one another
closer
When night is deep enough
we sit in a circle
the jar stands in the middle of the house
warm
today’s work
is to keep what is shared
Svenska
Eftermiddagen sjunker långsamt
gårdsplanen blir mildare
jag ställer lerkrukan
nära elden
torr ved doftar
i handen
Det klibbiga riset har svalnat
jag blandar i jästen
händerna kan rytmen
behöver inte räkna
den varma doften sprider sig
genom rummet
Krukan sluts
med rottingband
vinden ute på verandan
rör vid bambuväggen
barn skrattar lågt
och tystnar
Jag torkar krukans mynning
långsamt
händerna klibbiga av mjöl
och rök
tiden dröjer kvar
hos oss
Ett bamburör
läggs på sned
vinets värme stiger
ur jorden
röster ropar på varandra
närmare
När mörkret blivit djupt nog
sitter vi i ring
krukan står mitt i huset
varm
dagens arbete
är att bevara det gemensamma