← Voltar para 駅のベンチ
夜の列車 — 駅のベンチ
Faixa 14 · 駅のベンチ · Lundberg Selection

夜の列車

Página da faixa · Álbum · Lundberg Selection

Spotify · 駅のベンチ
Português

A noite começa
a cor do céu
fica mais funda
as estrelas acordam
uma a uma

as luzes da cidade
se apagam
o silêncio
se espalha pelo quarto
o coração descansa

no fundo do peito
alguma coisa desperta
sem virar voz
e mesmo assim eu ouço
estou aqui

se levanto a mão
a lua ilumina
o caminho que andei
o caminho que não volta
aceito tudo

a noite é funda
o tempo balança
mas a voz
permanece
e isso basta
vagão

Texto original

よる が はじまる
そら の いろ が
だんだん ふかく
ほし が めざめる
ひとつ ふたつ ね

まち の ひかり が
きえて いく
しずか さ が
へや に ひろがる
こころ が やすむ

むね の おく で
なにか が めざめる
こえ に ならず
それでも きこえるよ
ここ に いる

て を あげれば
つき が てらす
あるいた みち
かえらない みち
すべて を うけいれる

よる は ふかく
とき が ゆれて
でも こえ が
のこる ね
それ で いい の よ
車

English

Night begins
the color of the sky
grows deeper
the stars wake
one by one

the lights of town
go out
silence
spreads through the room
the heart rests

deep in my chest
something wakes
without becoming a voice
yet I still hear it
I am here

if I raise my hand
the moon shines
over the road I walked
the road that does not return
I accept it all

night is deep
time sways
but the voice
remains
and that is enough
carriage

Svenska

Natten börjar
himlens färg
blir djupare
stjärnorna vaknar
en efter en

stadens ljus
slocknar
tystnaden
breder ut sig i rummet
hjärtat får vila

djupt i bröstet
vaknar något
utan att bli en röst
men ändå hörs det
jag är här

om jag lyfter handen
lyser månen
över vägen jag gått
vägen som inte återvänder
jag tar emot allt

natten är djup
tiden svajar
men rösten
blir kvar
och det räcker
vagn