Svenska
Ljuset darrar tyst,
längs floden Isar.
Jag går min väg,
Vinden är mild och rädd.
Staden har tusen namn,
Men ingen stannar.
Jag söker i mänskligt drama,
Modet att gå tyst bort.
Skuggorna bär röster,
av kärlek, skuld och tid.
Och alla som suddar,
De är en del av evigheten.
Jag stannar vid bron,
Se vatten, el och dröm.
Och i en värld av bitar
Jag är - och stanna i rummet.
Originaltext
Die Lichter zittern leise,
am Isarfluss entlang.
Ich geh’ auf meine Weise,
der Wind ist mild und bang.
Die Stadt hat tausend Namen,
doch keiner bleibt bestehn.
Ich such’ im Menschendrama,
den Mut, still fortzugehn.
Die Schatten tragen Stimmen,
von Liebe, Schuld und Zeit.
Und all die, die verschwimmen,
sind Teil der Ewigkeit.
Ich bleibe an der Brücke,
seh’ Wasser, Strom und Traum.
Und in der Welt der Stücke
bin ich — und bleib im Raum.
English
The lights tremble quietly,
along the river Isar.
I go my way,
The wind is mild and fearful.
The city has a thousand names,
But no one stays.
I look for in human drama,
The courage to go away silently.
The shadows carry voices,
of love, guilt and time.
And all those who blur,
They are part of eternity.
I will stay at the bridge,
See water, electricity and dream.
And in the world of pieces
I am — and stay in the room.