← Tillbaka till Âm Của Sương
Hạ Long – Người vá lưới cuối vịnh — Âm Của Sương
Låt 10 · Âm Của Sương · Lundberg Selection

Hạ Long – Người vá lưới cuối vịnh

Låtsida · Album · Lundberg Selection

Spotify · Âm Của Sương
Svenska

Tidig morgon, viken ligger ännu i dimma
Jag sitter och lagar nät under banyanträdet
Nålen går genom gamla maskor
Ljudet av vågor långt bort
Lagar åt min man, åt min son
Lagar åt båten så den kan gå ut igen
Varje stygn - en bön
Jag lagar utan att se mot havet
Min man försvann till havs för tio år sedan
Sonen arbetar nu som guide
Jag säger inte mycket längre
Det här nätet - behöver fortfarande lagas
Middagssolen faller över hamnen
Jag vilar händerna och äter kallt ris
Doften av torkad fisk blandas med salt
Salt - som minne
På eftermiddagen kommer båtar hem med nya nät
Jag tar emot andra kvinnors mäns nät
De betalar och säger "tack, farmor"
Jag nickar - svarar inte
Natten faller, viken blir tyst
Jag sitter och hör vågor slå mot sten
I morgon tidigt igen, laga igen
Nätet är fortfarande trasigt - jag syr fortfarande

Originaltext

Sáng sớm vịnh còn sương mù
Tôi ngồi vá lưới dưới gốc đa
Kim khâu qua mắt lưới cũ
Tiếng sóng xa xa
Vá cho chồng, cho con trai
Vá cho thuyền còn ra khơi
Mỗi mũi kim – một lời cầu
Tôi vá, không nhìn biển
Chồng tôi mất ngoài khơi mười năm
Con trai giờ làm hướng dẫn viên
Tôi không nói nhiều nữa
Lưới này – vẫn cần vá
Trưa nắng chiếu xuống bến
Tôi nghỉ tay, ăn cơm nguội
Mùi cá khô lẫn mùi muối
Mặn – như nhớ
Chiều thuyền về, lưới mới
Tôi đưa chồng người khác vá
Họ trả tiền, nói “cảm ơn bà”
Tôi gật đầu – không đáp
Đêm xuống, vịnh im lặng
Tôi ngồi nghe sóng vỗ đá
Ngày mai lại sớm, lại vá
Lưới vẫn rách – tôi vẫn khâu

English

Early morning, the bay still holds fog
I sit mending nets under the banyan tree
The needle passes through old mesh
The sound of waves far away
Mending for my husband, for my son
Mending so the boat can go out again
Each stitch - a prayer
I mend without looking at the sea
My husband was lost offshore ten years ago
My son now works as a guide
I do not say much anymore
This net - still needs mending
Noon sun falls on the landing
I rest my hands and eat cold rice
The smell of dried fish mixed with salt
Salty - like memory
In the afternoon boats return with new nets
I take the nets of other women's husbands
They pay and say "thank you, grandmother"
I nod - do not answer
Night falls, the bay grows silent
I sit and hear waves strike stone
Tomorrow early again, mend again
The net is still torn - I still sew