Deutsch
Pollen – Garten um fünf Uhr morgens
Frost bedeckt Gras, kalte Finger
Ich halte kleine Scheren, schneide Blatt nach Blatt.
Hundert Jahre Baum hört den Zug
Und Whisper „Danke.
Der König saß einmal in diesem Schatten
Nur ich und die Vögel.
Ich trinke, schneide meine Erinnerung.
Jeder Zug - ein Gebet
Ich las im Schweigen.
Besucher kommen, fragen: „Was machst du da?“
Ich lächle – „Derjenige, der nicht geboren ist
Sie waren überrascht, ich schneide weiter.
Weil Blumen nicht verstehen müssen
Solange ich Blumen verstehe
Die Sonne scheint, ich sitze unter
Trinken Sie den Lotus Tee, essen Sie den Kuchen
Der Wind des Xia River bläst durch graues Haar
Mit neuem Geruch
Und der Geruch der alten Zeiten.
Abend, ich sperre das Gartentor
Bring einen kleinen Zweig zurück.
Der Topf vor dem Haus
Lassen Sie Nacht hören es flüstern
Als König des Alten – aber niemand weiß
Wenn Nacht fällt, lüge ich mich hin und höre den Wind
Hören Sie den Gesang in der kleinen Wanne
Mach das Tor morgen wieder auf.
Blumen für das Ungeborene wieder pflanzen
Er schläft noch – und ich bin immer noch wach
Gleicher Baum, dieselbe Blume – gleiches Leben
Originaltext
Huế – vườn ngự năm giờ sáng
Sương phủ cỏ, lạnh đầu ngón tay
Tôi cầm kéo nhỏ, cắt từng lá thừa
Cây tùng trăm năm nghe tiếng kéo
Và thì thầm “cảm ơn bà”
Ngày xưa vua ngồi dưới bóng này
Bây giờ chỉ có tôi và chim
Tôi tỉa cành, tỉa luôn ký ức
Mỗi nhát kéo – một lời kinh
Mà tôi đọc bằng lặng im
Du khách đến, hỏi “bà làm gì đây?”
Tôi cười – “trồng hoa cho người chưa sinh”
Họ ngạc nhiên, tôi tiếp tục cắt
Vì hoa không cần hiểu
Chỉ cần tôi hiểu hoa
Trưa nắng đứng bóng, tôi ngồi dưới tùng
Uống ngụm trà sen, ăn bánh khoái
Gió sông Hương thổi qua tóc bạc
Mang theo mùi cốm mới
Và mùi của những ngày xưa
Chiều tà, tôi khóa cổng vườn
Mang về một cành tùng nhỏ
Trồng trong chậu sành trước nhà
Để đêm nghe nó thì thầm
Như vua ngày xưa – nhưng không ai biết
Khi đêm xuống, tôi nằm nghe gió
Nghe tùng hát trong chậu nhỏ
Ngày mai lại mở cổng, lại cắt
Lại trồng hoa cho người chưa sinh
Huế vẫn ngủ – và tôi vẫn thức
Cùng cây, cùng hoa – cùng đời mình
English
Pollen – Garden at five o'clock in the morning
Frost covers grass, cold fingers
I'm holding little scissors, cutting leaf after leaf.
A hundred years tree hears the pull
And whisper “Thank you.
The king once sat in this shadow
It's just me and the birds now.
I trim, trim my memory.
Each pull - a prayer
I read in silence.
Visitors come, asking, “What are you doing? ”
I Smile – “To the One who is not born
They were surprised, I kept cutting.
Because flowers don't need to understand
As long as I understand flowers
The sun shines, I sit under
Drink the lotus tea, eat the cake
The Wind of the Xia River blows through gray hair
Bring new smell
And the smell of old times.
Evening, I lock the garden gate
Bring back a small branch.
The potted pot in front of the house
Let night hear it whisper
As the King of Old – but no one knows
When night falls, I lie down listening to the wind
Listen to the singing in the little tub
Open the gate again tomorrow.
Planting flowers for the unborn again
He's still asleep – and I'm still awake
Same tree, same flower – same lifetime
Svenska
Pollen – Trädgård klockan fem på morgonen
Frost täcker gräs, kalla fingrar
Jag håller små saxar, skär blad efter blad.
Hundra år träd hör draget
Viskning "Tack.
Kungen satt en gång i denna skugga
Det är bara jag och fåglarna nu.
Jag trim, trimma mitt minne.
Varje drag - en bön
Jag läste i tystnad.
Besökare kommer och frågar: ”Vad gör du?”
I Smile – ”Till den som inte är född
De blev förvånade, jag fortsatte att klippa.
Eftersom blommor inte behöver förstå
Så länge jag förstår blommor
Solen skiner, jag sitter under
Drick lotus te, ät kakan
Vinden av Xia River blåser genom grått hår
Ta med ny lukt
lukten av gamla tider.
Jag låser trädgårdsporten
Ta tillbaka en liten gren.
Potted potten framför huset
Låt natten höra det viska
Som kungen av gammal - men ingen vet
När natten faller ligger jag ner och lyssnar på vinden
Lyssna på sången i den lilla badkaret
Öppna porten igen i morgon.
Plantering av blommor för det ofödda igen
Han sover fortfarande - och jag är fortfarande vaken
Samma träd, samma blomma - samma livstid