Deutsch
Strophe 1
Die Sonne geht rot über dem Pantanal auf
Der Reiher hebt ab, der Kaiman gähnt
Ich schiebe das Boot mit einer Holzstange
Wasser bis zum Knie, Himmel bis ans Ende der Welt
Hier hat die Zeit keine Uhr
Strophe 2
Der Motor ist seit drei Monden kaputt
Doch das Ruder singt besser als Benzin
Ich fahre Touristen, damit sie den Tuiuiú sehen
Sie machen Fotos, ich nehme Stille mit
denn ins Foto passt nicht, was ich sehe
Strophe 3
Der Fluss ändert jede Saison seinen Lauf
nimmt dem einen das Haus, bringt dem anderen Fisch
Ich folge der Strömung, ohne zu fragen
Boot ohne Hafen, Mann ohne Adresse
doch mit dem Herzen im Pantanal verankert
Strophe 4
Wenn die Flut kommt, steigt das Wasser bis zur Tür
wir klettern aufs Dach und machen ein Feuer
singen Modão, trinken Pinga mit Honig
der Kaiman schwimmt vorbei und bittet um Erlaubnis
und wir lachen – hier haben sogar Tiere Manieren
Strophe 5
Der Vollmond macht einen Spiegel im Corixo
Das Boot wird zum Stern, ich werde zum Jungen
Ich rudere langsam, singe leise in den Wind
Das Pantanal hat mich großgezogen, mich gelehrt
wer einen Fluss hat, ist nie verloren
Strophe 6
Wenn der Tag hell wird, kehre ich an denselben Ort zurück
dasselbe Boot, dasselbe Ruder, derselbe Mann
Der Fluss kann wieder alles mitnehmen
doch solange ich dieses Lied in der Kehle habe
werde ich immer Hafen haben – in mir
Originaltext
Verso 1
O sol nasce vermelho no Pantanal
A garça levanta voo, o jacaré boceja
Eu empurro o barco com vara de madeira
Água até o joelho, céu até o fim do mundo
Aqui o tempo não tem relógio
Verso 2
O motor quebrou faz três luas
Mas o remo canta melhor que gasolina
Levo turista pra ver o tuiuiú
Eles tiram foto, eu tiro silêncio
Porque a foto não cabe o que eu vejo
Verso 3
O rio muda de caminho toda estação
Leva a casa de um, traz peixe pro outro
Eu sigo a corrente sem perguntar
Barco sem porto, homem sem endereço
Mas com o coração ancorado no Pantanal
Verso 4
Quando a cheia vem, a água sobe na porta
A gente sobe no telhado, acende fogueira
Canta modão, bebe pinga com mel
O jacaré passa nadando, pede licença
E a gente ri – aqui até bicho tem educação
Verso 5
A lua cheia faz espelho no corixo
O barco vira estrela, eu viro menino
Remo devagar, canto baixo pro vento
O Pantanal me criou, me ensinou
Que quem tem rio nunca tá perdido
Verso 6
Quando o dia clarear eu volto pro mesmo lugar
O mesmo barco, o mesmo remo, o mesmo homem
O rio pode levar tudo outra vez
Mas enquanto eu tiver esse canto na garganta
Eu sempre vou ter porto – dentro de mim
English
Verse 1
The sun rises red over the Pantanal
The heron lifts off, the caiman yawns
I push the boat with a wooden pole
Water to the knee, sky to the end of the world
Here time has no clock
Verse 2
The engine broke three moons ago
But the oar sings better than gasoline
I take tourists to see the tuiuiú
They take photographs, I take silence
because a photograph cannot hold what I see
Verse 3
The river changes course every season
takes one person’s house, brings fish to another
I follow the current without asking
Boat without harbor, man without address
but with my heart anchored in the Pantanal
Verse 4
When the flood comes, the water climbs to the door
we climb onto the roof and light a fire
sing modão, drink pinga with honey
the caiman swims past and asks permission
and we laugh – here even animals have manners
Verse 5
The full moon makes a mirror in the corixo
The boat becomes a star, I become a boy
I row slowly, sing low to the wind
The Pantanal raised me, taught me
whoever has a river is never lost
Verse 6
When the day grows light I return to the same place
the same boat, the same oar, the same man
The river may take everything again
but as long as I have this song in my throat
I will always have harbor – inside me
Svenska
Vers 1
Solen går upp röd över Pantanal
Hägern lyfter, kajmanen gäspar
Jag skjuter på båten med en trästång
Vatten till knät, himmel till världens ände
Här har tiden ingen klocka
Vers 2
Motorn gick sönder för tre månar sedan
Men åran sjunger bättre än bensin
Jag tar med turister för att se tuiuiúfågeln
De tar bilder, jag tar tystnad
för bilden rymmer inte det jag ser
Vers 3
Floden byter väg varje säsong
tar ens hus, ger fisk åt en annan
Jag följer strömmen utan att fråga
Båt utan hamn, man utan adress
men med hjärtat förankrat i Pantanal
Vers 4
När floden stiger når vattnet dörren
vi klättrar upp på taket och tänder en eld
sjunger modão, dricker pinga med honung
kajmanen simmar förbi och ber om lov
och vi skrattar – här har till och med djuren hyfs
Vers 5
Fullmånen gör en spegel i corixon
Båten blir en stjärna, jag blir en pojke
Jag ror långsamt, sjunger lågt för vinden
Pantanal uppfostrade mig, lärde mig
att den som har en flod aldrig är vilse
Vers 6
När dagen ljusnar går jag tillbaka till samma plats
samma båt, samma åra, samma man
Floden kan ta allt ännu en gång
men så länge jag har den här sången i halsen
kommer jag alltid ha en hamn – inom mig
