← Zurück zu Morro Do Adeus
Último gole — Morro Do Adeus
Song 20 · Morro Do Adeus · Lundberg Selection

Último gole

Songseite · Album · Lundberg Selection

Deutsch

Strophe 1 (weibliche Stimme)
Der Himmel über Copacabana wird rosa
Ich stieg mit dem Glas in der Hand aufs Dach
Das Meer dort unten ist schon erwacht
und ich bin noch hier, ganz, auf den Füßen
Strophe 2 (männliche Stimme)
Ich kam mit dem Lastwagen, nach Straße riechend
Der ganze Hügel wacht gemeinsam auf
Die gesprungene Tasse, das offene Fenster
das Pão de queijo, das Dendê, der Kaffee
Strophe 3 (weibliche und männliche Stimmen)
Der Alte von der Haltestelle steigt langsam hinauf
Die Baiana bringt das leere Tabuleiro
Das Mädchen aus dem Landesinneren lächelt verlegen
Der Fischer kommt mit dem Ruder auf der Schulter
Strophe 4 (alle Stimmen, leichter Chor)
Wir sitzen im Kreis, niemand spricht viel
Die Sonne geht langsam auf und malt alles golden
Der letzte Schluck Kaffee rinnt heiß hinunter
und wir verstehen – ohne es sagen zu müssen
Strophe 5 (weibliche Stimme)
Brasilien ist groß, doch es passt aufs Dach
Das Herz ist klein, doch die Welt passt hinein
Wir kamen von weit her, doch wir kamen zusammen an
und der beginnende Tag hat schon Ginga
Strophe 6 (alle Stimmen, endet mit einem kurzen rhythmischen Klick)
Dann stehen wir auf, ganz langsam
Die Sonne steht schon hoch, das Meer ist schon blau
Der letzte Schluck war der erste des Tages
und wir schwingen – denn so ist das Leben
Atme, Brasilien – und los

Originaltext

Verso 1 (female)
O céu de Copacabana tá ficando rosa
Eu subi a laje com o copo na mão
O mar lá embaixo já acordou
E eu ainda tô aqui, inteira, de pé
Verso 2 (male)
Cheguei de caminhão, cheiro de estrada
O morro inteiro tá acordando junto
A xícara rachada, a janela aberta
O pão de queijo, o dendê, o café
Verso 3 (female and male)
O velho do ponto sobe devagar
A baiana traz o tabuleiro vazio
A menina do interior sorri sem jeito
O pescador chega com o remo no ombro
Verso 4 (all voices, light choir)
A gente senta em roda, ninguém fala muito
O sol nasce devagar, pinta tudo de ouro
O último gole de café desce quente
E a gente entende – sem precisar dizer
Verso 5 (female)
O Brasil é grande, mas cabe na laje
O coração é pequeno, mas cabe o mundo
A gente veio de longe, mas chegou junto
E o dia que começa já tem ginga
Verso 6 (all voices, end with a short rhythmic click)
Então a gente levanta, devagarinho
O sol já tá alto, o mar já tá azul
O último gole foi o primeiro do dia
E a gente ginga – porque a vida é isso
Respira, Brasil – e vamos

English

Verse 1 (female voice)
The sky over Copacabana is turning pink
I climbed to the rooftop with the glass in my hand
The sea down below has already woken
and I am still here, whole, on my feet
Verse 2 (male voice)
I arrived by truck, smelling of road
The whole hill is waking together
The cracked cup, the open window
the pão de queijo, the dendê, the coffee
Verse 3 (female and male voices)
The old man from the stop climbs up slowly
The baiana brings the empty tray
The girl from the interior smiles shyly
The fisherman arrives with the oar on his shoulder
Verse 4 (all voices, light choir)
We sit in a circle, nobody says much
The sun rises slowly, painting everything gold
The last sip of coffee goes down hot
and we understand – without needing to say
Verse 5 (female voice)
Brazil is large, but it fits on the rooftop
The heart is small, but it holds the world
We came from far away, but arrived together
and the day beginning already has ginga
Verse 6 (all voices, ending with a short rhythmic click)
Then we rise, slowly
The sun is already high, the sea already blue
The last sip was the first of the day
and we sway – because this is life
Breathe, Brazil – and let us go

Svenska

Vers 1 (kvinnlig röst)
Himlen över Copacabana håller på att bli rosa
Jag gick upp på takterrassen med glaset i handen
Havet där nere har redan vaknat
och jag står fortfarande här, hel, på fötter
Vers 2 (manlig röst)
Jag kom med lastbil, med doft av väg
Hela kullen vaknar samtidigt
Den spruckna koppen, det öppna fönstret
pão de queijo, dendê, kaffet
Vers 3 (kvinnlig och manlig röst)
Den gamle från hållplatsen går långsamt upp
Baianan bär sitt tomma tabuleiro
Flickan från inlandet ler blygt
Fiskaren kommer med åran på axeln
Vers 4 (alla röster, lätt kör)
Vi sitter i en ring, ingen säger mycket
Solen går upp långsamt, målar allt i guld
Den sista klunken kaffe går ner varm
och vi förstår – utan att behöva säga
Vers 5 (kvinnlig röst)
Brasilien är stort, men ryms på takterrassen
Hjärtat är litet, men rymmer världen
Vi kom långt ifrån, men kom fram tillsammans
och dagen som börjar har redan ginga
Vers 6 (alla röster, avslutas med ett kort rytmiskt klick)
Så reser vi oss, långsamt
Solen står redan högt, havet är redan blått
Den sista klunken blev dagens första
och vi gungar – för det är livet
Andas, Brasilien – och nu går vi