Français
Couplet 1 (voix féminine)
Le ciel de Copacabana devient rose
Je suis montée sur la dalle avec le verre à la main
La mer en bas est déjà réveillée
et je suis encore ici, entière, debout
Couplet 2 (voix masculine)
Je suis arrivé en camion, odeur de route
Toute la colline se réveille ensemble
La tasse fendue, la fenêtre ouverte
le pão de queijo, le dendê, le café
Couplet 3 (voix féminine et masculine)
Le vieux de l’arrêt monte lentement
La baiana apporte le tabuleiro vide
La fille de l’intérieur sourit sans assurance
Le pêcheur arrive avec la rame sur l’épaule
Couplet 4 (toutes les voix, chœur léger)
Nous nous asseyons en cercle, personne ne parle beaucoup
Le soleil se lève lentement, il peint tout en or
La dernière gorgée de café descend chaude
et nous comprenons – sans avoir besoin de dire
Couplet 5 (voix féminine)
Le Brésil est grand, mais il tient sur la dalle
Le cœur est petit, mais le monde y tient
Nous venons de loin, mais nous sommes arrivés ensemble
et le jour qui commence a déjà sa ginga
Couplet 6 (toutes les voix, fin avec un bref clic rythmique)
Alors nous nous levons, tout doucement
Le soleil est déjà haut, la mer déjà bleue
La dernière gorgée fut la première du jour
et nous balançons – parce que la vie est cela
Respire, Brésil – et allons-y
Texte original
Verso 1 (female)
O céu de Copacabana tá ficando rosa
Eu subi a laje com o copo na mão
O mar lá embaixo já acordou
E eu ainda tô aqui, inteira, de pé
Verso 2 (male)
Cheguei de caminhão, cheiro de estrada
O morro inteiro tá acordando junto
A xícara rachada, a janela aberta
O pão de queijo, o dendê, o café
Verso 3 (female and male)
O velho do ponto sobe devagar
A baiana traz o tabuleiro vazio
A menina do interior sorri sem jeito
O pescador chega com o remo no ombro
Verso 4 (all voices, light choir)
A gente senta em roda, ninguém fala muito
O sol nasce devagar, pinta tudo de ouro
O último gole de café desce quente
E a gente entende – sem precisar dizer
Verso 5 (female)
O Brasil é grande, mas cabe na laje
O coração é pequeno, mas cabe o mundo
A gente veio de longe, mas chegou junto
E o dia que começa já tem ginga
Verso 6 (all voices, end with a short rhythmic click)
Então a gente levanta, devagarinho
O sol já tá alto, o mar já tá azul
O último gole foi o primeiro do dia
E a gente ginga – porque a vida é isso
Respira, Brasil – e vamos
English
Verse 1 (female voice)
The sky over Copacabana is turning pink
I climbed to the rooftop with the glass in my hand
The sea down below has already woken
and I am still here, whole, on my feet
Verse 2 (male voice)
I arrived by truck, smelling of road
The whole hill is waking together
The cracked cup, the open window
the pão de queijo, the dendê, the coffee
Verse 3 (female and male voices)
The old man from the stop climbs up slowly
The baiana brings the empty tray
The girl from the interior smiles shyly
The fisherman arrives with the oar on his shoulder
Verse 4 (all voices, light choir)
We sit in a circle, nobody says much
The sun rises slowly, painting everything gold
The last sip of coffee goes down hot
and we understand – without needing to say
Verse 5 (female voice)
Brazil is large, but it fits on the rooftop
The heart is small, but it holds the world
We came from far away, but arrived together
and the day beginning already has ginga
Verse 6 (all voices, ending with a short rhythmic click)
Then we rise, slowly
The sun is already high, the sea already blue
The last sip was the first of the day
and we sway – because this is life
Breathe, Brazil – and let us go
Svenska
Vers 1 (kvinnlig röst)
Himlen över Copacabana håller på att bli rosa
Jag gick upp på takterrassen med glaset i handen
Havet där nere har redan vaknat
och jag står fortfarande här, hel, på fötter
Vers 2 (manlig röst)
Jag kom med lastbil, med doft av väg
Hela kullen vaknar samtidigt
Den spruckna koppen, det öppna fönstret
pão de queijo, dendê, kaffet
Vers 3 (kvinnlig och manlig röst)
Den gamle från hållplatsen går långsamt upp
Baianan bär sitt tomma tabuleiro
Flickan från inlandet ler blygt
Fiskaren kommer med åran på axeln
Vers 4 (alla röster, lätt kör)
Vi sitter i en ring, ingen säger mycket
Solen går upp långsamt, målar allt i guld
Den sista klunken kaffe går ner varm
och vi förstår – utan att behöva säga
Vers 5 (kvinnlig röst)
Brasilien är stort, men ryms på takterrassen
Hjärtat är litet, men rymmer världen
Vi kom långt ifrån, men kom fram tillsammans
och dagen som börjar har redan ginga
Vers 6 (alla röster, avslutas med ett kort rytmiskt klick)
Så reser vi oss, långsamt
Solen står redan högt, havet är redan blått
Den sista klunken blev dagens första
och vi gungar – för det är livet
Andas, Brasilien – och nu går vi