Español
Cinco por la mañana, el coche comienza.
Conduje de Pleiku a la llanura
La carretera de paso, gruesa niebla
El olor del café negro en el caso
El invitado se queda dormido en el asiento trasero
La radio es tímida por las noticias.
Miro el camino, miro lejos
Cada km – una respiración
Mi padre solía conducir esta ruta.
Muerte de un accidente en el 9 de abril
Todavía estoy conduciendo.
Este hombre directivo te toma la mano.
Cascada en el pase, para el coche
Estoy comiendo arroz salado.
Mirando las nubes pasando por el parabrisas
Como el humo que fumé
Al mediodía en los campos, los invitados se despiertan.
Pregunta "¿Cuán lejos estás?
“Estoy cerca, ” contesté.
Pero el corazón nunca cierra
La noche del muelle, el coche se apagó.
Estoy en el asiento del conductor.
Mañana otra vez, otra vez.
El camino sigue siendo largo.
Texto original
Năm giờ sáng, xe nổ máy
Tôi lái từ Pleiku xuống đồng bằng
Đường đèo ngoằn ngoèo, sương dày
Mùi cà phê đen trong ca
Khách ngủ gật trên ghế sau
Tiếng radio rè rè tin tức
Tôi nhìn đường, nhìn xa
Mỗi cây số – một hơi thở
Ba tôi từng lái tuyến này
Chết vì xe lật năm chín tư
Tôi vẫn lái, vẫn đi
Tay lái này thay tay ông
Trưa nắng giữa đèo, xe dừng nghỉ
Tôi ăn cơm nắm muối vừng
Nhìn mây trôi qua kính chắn gió
Giống như khói thuốc ba từng hút
Chiều xuống đồng, khách tỉnh dậy
Hỏi “còn bao xa anh ơi”
Tôi đáp “gần rồi”
Nhưng lòng biết – chưa bao giờ gần
Đêm về bến, xe tắt máy
Tôi nằm ghế lái, nghe gió núi
Ngày mai lại sớm, lại lái
Đường vẫn dài – tôi vẫn đi
English
Five in the morning, the car starts.
I drove from Pleiku to the plain
The Pass Road, thick fog
The smell of black coffee in the case
The guest falls asleep on the back seat
The radio is shy about the news.
I look at the road, I look away
Every km – one breath
My father used to drive this route.
Died of a crash in 9 April
I'm still driving.
This steering man takes your hand.
Sunfall in the pass, car stops
I'm eating salt rice.
Looking at the clouds passing through the windshield
Like the smoke I smoked
At noon in the fields, the guests wake up.
Ask “How Far Are You?
“ I’m close, ” I replied.
But the heart – never close
The night of the dock, the car turned off.
I'm in the driver's seat.
Tomorrow again, again.
The road is still long – I'm still going
Svenska
Fem på morgonen börjar bilen.
Jag körde från Pleiku till slätten
Pass Road, tjock dimma
Lukten av svart kaffe i fallet
Gästen somnar på baksätet
Radion är blyg om nyheterna.
Jag tittar på vägen, jag ser bort
Varje km – ett andetag
Min far brukade köra denna väg.
Död av en krasch i 9 april
Jag kör fortfarande.
Denna styrande man tar handen.
Sunfall i passet stannar bilen
Jag äter salt ris.
Titta på molnen passerar genom vindrutan
Som röken rökte jag
Vid middagstid på fälten vaknar gästerna.
Fråga "Hur långt är du?
”Jag är nära”, svarade jag.
Men hjärtat – aldrig nära
Natten på dockan, bilen avstängd.
Jag är i förarsätet.
Imorgon igen, igen.
Vägen är fortfarande lång – jag går fortfarande