Italiano
Strofa 1
Il terreiro odora ancora di dendê e di erbe
L’atabaque riposa nell’angolo
Mi tolgo l’ojá, la collana pesante
Il corpo fa male, ma l’anima è leggera
Ogum mi ha portata per tutta la notte
Strofa 2
Le figlie arrivano chiedendo benedizione
Le benedico una a una, con la voce roca
L’ultimo filho de santo piange sulle mie ginocchia
Dico: «non piangere, figlio mio, Oxum ha già visto»
e la lacrima diventa acqua dolce
Strofa 3
Il terreiro è vuoto, ma pieno di axé
Il vento passa portando via il resto del fumo
Mi siedo sulla stuoia e chiudo gli occhi
Sento il mare di Iemanjá lontano
e sento che lei mi sorride
Strofa 4
Sessantaquattro anni di gira
Ogni anno un orixá mi ha insegnato
che il corpo si stanca, ma l’axé no
che una mãe de santo è anche figlia
e che una figlia diventa anche madre
Strofa 5
Quando sorgerà il sole spazzerò il terreiro
accenderò il fuoco, farò caffè per tutti
I bambini arriveranno correndo
e io ballerò con loro in mezzo al salone
perché l’axé non ha età
Strofa 6
La notte è stata lunga, ma il mattino è mio
Mi alzo piano, il corpo ringrazia
Il terreiro è piccolo, ma ci sta il mondo
e io ci sto dentro – intera, in piedi
con dendê nel sangue e samba nell’anima
Testo originale
Verso 1
O terreiro ainda cheira a dendê e erva
O atabaque descansa no canto
Eu tiro o ojá, o colar pesado
O corpo dói, mas a alma tá leve
Ogum me carregou a noite inteira
Verso 2
As filhas chegam pedindo bença
Eu abençoo uma por uma, voz rouca
O último filho de santo chora no meu colo
Eu digo “chora não, meu filho, Oxum já viu”
E a lágrima vira água doce
Verso 3
O terreiro tá vazio, mas cheio de axé
O vento passa levando o resto do fumo
Eu sento na esteira, fecho os olhos
Ouço o mar de Iemanjá lá longe
E sinto que ela tá sorrindo pra mim
Verso 4
Sessenta e quatro anos de gira
Cada ano um orixá me ensinou
Que o corpo cansa, mas o axé não
Que mãe de santo também é filha
E que filha também vira mãe
Verso 5
Quando o sol nascer vou varrer o terreiro
Acender o fogo, fazer café pra todo mundo
As crianças vão chegar correndo
E eu vou dançar com elas no meio do salão
Porque o axé não tem idade
Verso 6
A noite foi longa, mas a manhã é minha
Eu levanto devagar, o corpo agradece
O terreiro é pequeno, mas cabe o mundo
E eu caibo nele – inteira, de pé
Com dendê no sangue e samba na alma
English
Verse 1
The terreiro still smells of dendê and herbs
The atabaque rests in the corner
I take off the ojá, the heavy necklace
The body aches, but the soul is light
Ogum carried me the whole night
Verse 2
The daughters arrive asking for blessing
I bless them one by one, voice hoarse
The last filho de santo cries in my lap
I say, "do not cry, my child, Oxum has seen it"
and the tear turns into sweet water
Verse 3
The terreiro is empty, but full of axé
The wind passes, carrying the last of the smoke
I sit on the mat and close my eyes
I hear Iemanjá’s sea far away
and feel that she is smiling at me
Verse 4
Sixty-four years of gira
Each year an orixá taught me
that the body tires, but axé does not
that a mãe de santo is also a daughter
and that a daughter also becomes a mother
Verse 5
When the sun rises I will sweep the terreiro
light the fire, make coffee for everyone
The children will arrive running
and I will dance with them in the middle of the hall
because axé has no age
Verse 6
The night was long, but the morning is mine
I rise slowly, the body gives thanks
The terreiro is small, but it holds the world
and I fit inside it – whole, standing
with dendê in the blood and samba in the soul
Svenska
Vers 1
Terreiron doftar fortfarande av dendê och örter
Atabaquen vilar i hörnet
Jag tar av oján, det tunga halsbandet
Kroppen värker, men själen är lätt
Ogum bar mig hela natten
Vers 2
Döttrarna kommer och ber om välsignelse
Jag välsignar dem en efter en, med hes röst
Den sista filho de santo gråter i mitt knä
Jag säger: "gråt inte, mitt barn, Oxum har redan sett"
och tåren blir till sötvatten
Vers 3
Terreiron är tom, men full av axé
Vinden går förbi och tar med sig resten av röken
Jag sitter på mattan och blundar
Hör Iemanjás hav långt borta
och känner att hon ler mot mig
Vers 4
Sextiofyra år av gira
Varje år lärde en orixá mig
att kroppen blir trött, men inte axén
att en mãe de santo också är dotter
och att en dotter också blir mor
Vers 5
När solen går upp ska jag sopa terreiron
tända elden, koka kaffe åt alla
Barnen kommer att springa in
och jag ska dansa med dem mitt i salen
för axé har ingen ålder
Vers 6
Natten var lång, men morgonen är min
Jag reser mig långsamt, kroppen tackar
Terreiron är liten, men rymmer världen
och jag ryms i den – hel, stående
med dendê i blodet och samba i själen
