← 戻る La strada che respira
I giorni che aspettano — La strada che respira
曲 03 · La strada che respira · Lundberg Selection

I giorni che aspettano

曲ページ · アルバム · Lundberg Selection

Spotify · La strada che respira
日本語

待ち時間は急いでいません。
時間のしきい値に座る。
音なしで石の間を水が渡します、
終わりたくないという考えのように。

女性は軽く布を折ります、
言葉よりも多く話す手。
風は開いた窓に入ります、
昨日のパンの匂いを。

男の子はガラスの雲を数え、
泊まらない人への笑顔。
時間が移動しますが、逃げません。
滞在して、私たちを見てください。

そして夕方が騒音なしで来るとき、
誰がなぜ尋ねるのか。
待ち時間は静かで、
理解した人の目のように。

原文

I giorni che aspettano non hanno fretta,
stanno seduti sulla soglia del tempo.
L’acqua passa tra le pietre senza suono,
come un pensiero che non vuole finire.

Una donna piega i panni alla luce,
le mani parlano più delle parole.
Il vento entra dalla finestra aperta,
porta l’odore del pane di ieri.

Un ragazzo conta le nubi nel vetro,
sorride a quelle che non restano.
Il tempo si muove ma non va via,
rimane a guardare con noi.

E quando la sera arriva senza rumore,
nessuno chiede perché.
I giorni che aspettano restano quieti,
come gli occhi di chi ha capito.

English

The days waiting are not in a hurry,
sit on the threshold of time.
Water passes between the stones without sound,
like a thought that doesn't want to end.

A woman folds the cloths in the light,
hands speak more than words.
The wind enters the open window,
brings the smell of yesterday’s bread.

A boy counts clouds in the glass,
smiles to those who don't stay.
Time moves, but it doesn't go away,
stay and look with us.

And when the evening comes without noise,
Nobody asks why.
The days waiting remain quiet,
like the eyes of those who understood.

Svenska

De dagar som väntar är inte bråttom,
sitta på tidens tröskel.
Vatten passerar mellan stenarna utan ljud,
Som en tanke som inte vill sluta.

En kvinna viker tyg i ljuset,
händer talar mer än ord.
Vinden går in i det öppna fönstret,
ger lukten av gårdagens bröd.

En pojke räknar moln i glaset,
Leenden till dem som inte stannar.
Tiden rör sig, men den försvinner inte,
stanna och titta med oss.

Och när kvällen kommer utan ljud,
Ingen frågar varför.
Dagarna som väntar är tysta,
som ögonen på dem som förstod.