한국어
1절
빛은 방에 비해 너무 밝다.
내 손은 떨리지 않는다.
나는 내 것이었던 적 없는 것을 쥐고 있다,
하지만 늘 내 곁에 있던 것을.
종이는 더 가볍다
그것이 보여 주는 것보다.
2절
내 손은 떨리지 않는다
차가운 탁자 위에서.
한 장의 종이가 펼쳐지고,
짧게 긁힌다.
나는 무언가를 쥐고 있다
내 것이 아닌 것을.
나는 아직 서 있다.
나는 아직 서 있다.
3절
아무도 내가 왜 여기 서 있는지 묻지 않는다.
모두가 그저 본다
내가 서 있다는 것만.
순수한 것의 그림 하나가,
거짓된 것 위에 걸려 있다.
나는 침묵하는 법을 배웠다
말할 수 있기 전에.
나는 아직 서 있다.
나는 아직 서 있다.
4절
사람들은 말했다, 착하게 굴어.
사람들은 말했다, 잊어.
사람들은 말했다, 원래 그런 거야.
나는 고개를 끄덕였다.
오랫동안 끄덕였다.
너무 오래.
5절
손은 분노 때문에 올라가지 않는다.
용기 때문도 아니다.
손은 올라간다
지쳤기 때문에.
알고 있기 때문에,
침묵도 노동이라는 것을.
6절
소리는 작다.
폭발음도 아니다.
비명도 아니다.
그저 금 하나,
이미 거기 있던 것,
내가 만들기 전부터.
아웃트로
조각이 떨어진다.
빛의 웅웅거림은 남는다.
내 손은 비어 있다.
내 입도 그렇다.
나는 아직 서 있다 —
너무 밝은 빛 속에서.
원문
Vers 1
Das Licht ist zu hell für den Raum.
Meine Hände zittern nicht.
Ich halte etwas, das mir nie gehört hat,
aber immer bei mir war.
Papier ist leichter
als das, was es zeigt.
Vers 2
Meine Hände zittern nicht
auf dem kalten Tisch.
Ein Blatt wird ausgelegt,
es kratzt kurz.
Ich halte etwas,
das nicht mir gehört.
Ich stehe noch.
Ich stehe noch.
Vers 3
Niemand fragt, warum ich hier stehe.
Alle sehen nur,
dass ich stehe.
Ein Bild von etwas Reinem,
aufgehängt über etwas Falschem.
Ich habe gelernt zu schweigen,
bevor ich sprechen konnte.
Ich stehe noch.
Ich stehe noch.
Vers 4
Man sagte: Sei brav.
Man sagte: Vergiss.
Man sagte: So ist es eben.
Ich nickte.
Ich nickte lange.
Zu lange.
Vers 5
Die Hand hebt sich nicht aus Wut.
Nicht aus Mut.
Sie hebt sich,
weil sie müde ist.
Weil sie weiß,
dass Schweigen Arbeit ist.
Vers 6
Das Geräusch ist klein.
Kein Knall.
Kein Schrei.
Nur ein Riss,
der da war,
bevor ich ihn machte.
Outro
Das Stück fällt.
Das Brummen des Lichts bleibt.
Meine Hand ist leer.
Mein Mund auch.
Ich stehe noch —
im zu hellen Licht.
English
Verse 1
The light is too bright for the room.
My hands do not tremble.
I am holding something that never belonged to me,
but was always with me.
Paper is lighter
than what it shows.
Verse 2
My hands do not tremble
on the cold table.
A sheet is laid out,
it scrapes briefly.
I am holding something
that is not mine.
I am still standing.
I am still standing.
Verse 3
No one asks why I am standing here.
Everyone only sees
that I am standing.
A picture of something pure,
hung above something false.
I learned to keep silent
before I could speak.
I am still standing.
I am still standing.
Verse 4
They said: Be good.
They said: Forget.
They said: That is how it is.
I nodded.
I nodded for a long time.
Too long.
Verse 5
The hand does not rise out of anger.
Not out of courage.
It rises
because it is tired.
Because it knows
that silence is work.
Verse 6
The sound is small.
No bang.
No scream.
Only a crack
that was there
before I made it.
Outro
The piece falls.
The hum of the light remains.
My hand is empty.
My mouth too.
I am still standing —
in the too-bright light.
Svenska
Vers 1
Ljuset är för starkt för rummet.
Mina händer darrar inte.
Jag håller i något som aldrig har tillhört mig,
men som alltid var hos mig.
Papper är lättare
än det som papperet visar.
Vers 2
Mina händer darrar inte
på det kalla bordet.
Ett ark läggs fram,
det skrapar till kort.
Jag håller i något
som inte är mitt.
Jag står fortfarande.
Jag står fortfarande.
Vers 3
Ingen frågar varför jag står här.
Alla ser bara
att jag står.
En bild av något rent,
upphängd över något falskt.
Jag lärde mig att tiga
innan jag kunde tala.
Jag står fortfarande.
Jag står fortfarande.
Vers 4
Man sa: Var snäll.
Man sa: Glöm.
Man sa: Så är det bara.
Jag nickade.
Jag nickade länge.
För länge.
Vers 5
Handen lyfter sig inte av vrede.
Inte av mod.
Den lyfter sig
för att den är trött.
För att den vet
att tystnad är arbete.
Vers 6
Ljudet är litet.
Ingen smäll.
Inget skrik.
Bara en spricka
som fanns där
innan jag gjorde den.
Outro
Biten faller.
Ljuset fortsätter surra.
Min hand är tom.
Min mun också.
Jag står fortfarande —
i det för starka ljuset.