Português
Verso 1
A luz é forte demais para o quarto.
Minhas mãos não tremem.
Seguro algo que nunca me pertenceu,
mas esteve sempre comigo.
O papel é mais leve
do que aquilo que mostra.
Verso 2
Minhas mãos não tremem
sobre a mesa fria.
Uma folha é estendida,
arranha por um instante.
Seguro algo
que não é meu.
Ainda estou de pé.
Ainda estou de pé.
Verso 3
Ninguém pergunta por que estou aqui de pé.
Todos só veem
que estou de pé.
Uma imagem de algo puro,
pendurada sobre algo falso.
Aprendi a calar
antes de conseguir falar.
Ainda estou de pé.
Ainda estou de pé.
Verso 4
Disseram: Seja boazinha.
Disseram: Esqueça.
Disseram: É assim mesmo.
Eu assenti.
Assenti por muito tempo.
Tempo demais.
Verso 5
A mão não se ergue por raiva.
Nem por coragem.
Ela se ergue
porque está cansada.
Porque sabe
que o silêncio dá trabalho.
Verso 6
O som é pequeno.
Sem estrondo.
Sem grito.
Só uma rachadura
que já estava ali
antes de eu fazê-la.
Outro
O pedaço cai.
Fica o zumbido da luz.
Minha mão está vazia.
Minha boca também.
Ainda estou de pé —
na luz forte demais.
Texto original
Vers 1
Das Licht ist zu hell für den Raum.
Meine Hände zittern nicht.
Ich halte etwas, das mir nie gehört hat,
aber immer bei mir war.
Papier ist leichter
als das, was es zeigt.
Vers 2
Meine Hände zittern nicht
auf dem kalten Tisch.
Ein Blatt wird ausgelegt,
es kratzt kurz.
Ich halte etwas,
das nicht mir gehört.
Ich stehe noch.
Ich stehe noch.
Vers 3
Niemand fragt, warum ich hier stehe.
Alle sehen nur,
dass ich stehe.
Ein Bild von etwas Reinem,
aufgehängt über etwas Falschem.
Ich habe gelernt zu schweigen,
bevor ich sprechen konnte.
Ich stehe noch.
Ich stehe noch.
Vers 4
Man sagte: Sei brav.
Man sagte: Vergiss.
Man sagte: So ist es eben.
Ich nickte.
Ich nickte lange.
Zu lange.
Vers 5
Die Hand hebt sich nicht aus Wut.
Nicht aus Mut.
Sie hebt sich,
weil sie müde ist.
Weil sie weiß,
dass Schweigen Arbeit ist.
Vers 6
Das Geräusch ist klein.
Kein Knall.
Kein Schrei.
Nur ein Riss,
der da war,
bevor ich ihn machte.
Outro
Das Stück fällt.
Das Brummen des Lichts bleibt.
Meine Hand ist leer.
Mein Mund auch.
Ich stehe noch —
im zu hellen Licht.
English
Verse 1
The light is too bright for the room.
My hands do not tremble.
I am holding something that never belonged to me,
but was always with me.
Paper is lighter
than what it shows.
Verse 2
My hands do not tremble
on the cold table.
A sheet is laid out,
it scrapes briefly.
I am holding something
that is not mine.
I am still standing.
I am still standing.
Verse 3
No one asks why I am standing here.
Everyone only sees
that I am standing.
A picture of something pure,
hung above something false.
I learned to keep silent
before I could speak.
I am still standing.
I am still standing.
Verse 4
They said: Be good.
They said: Forget.
They said: That is how it is.
I nodded.
I nodded for a long time.
Too long.
Verse 5
The hand does not rise out of anger.
Not out of courage.
It rises
because it is tired.
Because it knows
that silence is work.
Verse 6
The sound is small.
No bang.
No scream.
Only a crack
that was there
before I made it.
Outro
The piece falls.
The hum of the light remains.
My hand is empty.
My mouth too.
I am still standing —
in the too-bright light.
Svenska
Vers 1
Ljuset är för starkt för rummet.
Mina händer darrar inte.
Jag håller i något som aldrig har tillhört mig,
men som alltid var hos mig.
Papper är lättare
än det som papperet visar.
Vers 2
Mina händer darrar inte
på det kalla bordet.
Ett ark läggs fram,
det skrapar till kort.
Jag håller i något
som inte är mitt.
Jag står fortfarande.
Jag står fortfarande.
Vers 3
Ingen frågar varför jag står här.
Alla ser bara
att jag står.
En bild av något rent,
upphängd över något falskt.
Jag lärde mig att tiga
innan jag kunde tala.
Jag står fortfarande.
Jag står fortfarande.
Vers 4
Man sa: Var snäll.
Man sa: Glöm.
Man sa: Så är det bara.
Jag nickade.
Jag nickade länge.
För länge.
Vers 5
Handen lyfter sig inte av vrede.
Inte av mod.
Den lyfter sig
för att den är trött.
För att den vet
att tystnad är arbete.
Vers 6
Ljudet är litet.
Ingen smäll.
Inget skrik.
Bara en spricka
som fanns där
innan jag gjorde den.
Outro
Biten faller.
Ljuset fortsätter surra.
Min hand är tom.
Min mun också.
Jag står fortfarande —
i det för starka ljuset.