한국어
비는 그냥 중지,
램프의 목소리가 천천히 켜집니다.
아스팔트 냄새 철,
신발은 물 음악을 만듭니다.
소년은 문에 기다립니다,
주머니에 손을 잡고 다른 곳에서 볼 수 있습니다.
그 옆에 앉아,
아니 러쉬, 이름.
창이 나중에 닫습니다.
도로를 통해 단계.
램프의 목소리가 남아있다,
어둠을 부드럽게 유지하기 위해.
그리고 바람이 뒤 빛을 올 때,
모든 것은 조용하지만 꾸준한.
밤은 극을 통해 걸어,
길을 아는 사람들처럼.
원문
La pioggia si è fermata da poco,
le voci dei lampioni si accendono piano.
L’asfalto respira un odore di ferro,
e le scarpe fanno musica d’acqua.
Un ragazzo aspetta al portone,
le mani in tasca, lo sguardo altrove.
Il tempo si siede accanto a lui,
senza fretta, senza nome.
Una finestra si chiude più tardi,
un passo attraversa la strada.
Le voci dei lampioni restano lì,
a tenere il buio con dolcezza.
E quando il vento torna leggero,
tutto è quieto ma non fermo.
La notte cammina tra i pali,
come chi conosce la strada.
English
The rain just stopped,
the voices of the lamps light up slowly.
Asphalt smells iron,
and shoes make water music.
A boy waits at the gate,
hands in your pocket, look elsewhere.
Time sits next to him,
no rush, no name.
A window closes later,
a step through the road.
The voices of the lamps remain there,
to keep the darkness softly.
And when the wind comes back light,
everything is quiet but not steady.
The night walks through the poles,
like those who know the way.
Svenska
Regnet stannade bara,
lampornas röster lyser långsamt.
Asfalt luktar järn,
Skor gör vattenmusik.
En pojke väntar på porten,
händer i fickan, titta någon annanstans.
Tiden sitter bredvid honom,
Ingen rush, inget namn.
Ett fönster stängs senare,
ett steg genom vägen.
lampornas röster finns kvar där,
för att hålla mörkret mjukt.
Och när vinden kommer tillbaka ljus,
Allt är tyst men inte stadigt.
Natten går genom polerna,
som de som känner vägen.
