← Voltar para La strada che respira
Le voci dei lampioni — La strada che respira
Faixa 14 · La strada che respira · Lundberg Selection

Le voci dei lampioni

Página da faixa · Álbum · Lundberg Selection

Spotify · La strada che respira
Português

A chuva parou.
As vozes das lâmpadas acendem-se lentamente.
Asfalto cheira ferro,
e os sapatos fazem música de água.

Um rapaz espera no portão.
Mãos no bolso, procure noutro lado.
O tempo senta-se ao lado dele,
Sem pressa, sem nome.

Uma janela fecha mais tarde,
Um passo pela estrada.
As vozes das lâmpadas permanecem lá,
para manter a escuridão suavemente.

E quando o vento voltar,
Está tudo calmo, mas não estável.
A noite caminha pelos postes,
Como aqueles que sabem o caminho.

Texto original

La pioggia si è fermata da poco,
le voci dei lampioni si accendono piano.
L’asfalto respira un odore di ferro,
e le scarpe fanno musica d’acqua.

Un ragazzo aspetta al portone,
le mani in tasca, lo sguardo altrove.
Il tempo si siede accanto a lui,
senza fretta, senza nome.

Una finestra si chiude più tardi,
un passo attraversa la strada.
Le voci dei lampioni restano lì,
a tenere il buio con dolcezza.

E quando il vento torna leggero,
tutto è quieto ma non fermo.
La notte cammina tra i pali,
come chi conosce la strada.

English

The rain just stopped,
the voices of the lamps light up slowly.
Asphalt smells iron,
and shoes make water music.

A boy waits at the gate,
hands in your pocket, look elsewhere.
Time sits next to him,
no rush, no name.

A window closes later,
a step through the road.
The voices of the lamps remain there,
to keep the darkness softly.

And when the wind comes back light,
everything is quiet but not steady.
The night walks through the poles,
like those who know the way.

Svenska

Regnet stannade bara,
lampornas röster lyser långsamt.
Asfalt luktar järn,
Skor gör vattenmusik.

En pojke väntar på porten,
händer i fickan, titta någon annanstans.
Tiden sitter bredvid honom,
Ingen rush, inget namn.

Ett fönster stängs senare,
ett steg genom vägen.
lampornas röster finns kvar där,
för att hålla mörkret mjukt.

Och när vinden kommer tillbaka ljus,
Allt är tyst men inte stadigt.
Natten går genom polerna,
som de som känner vägen.