← 돌아가기 Η Οδός Της Ησυχίας
Η Καρδιά Του Ποταμού — Η Οδός Της Ησυχίας
곡 12 · Η Οδός Της Ησυχίας · Lundberg Selection

Η Καρδιά Του Ποταμού

곡 페이지 · 앨범 · Lundberg Selection

Spotify · Η Οδός Της Ησυχίας
한국어

강은 러쉬없이 흐릅니다.
그는 빛과 돌을 함께 운반합니다.
아래에서 그림자를 잠그십시오.
그리고 낮은 upstairs를 빛납니다.

배는 부드럽게 통과합니다,
물을 절단하지 않고.
남자는 oar를 보유,
그러나 강 리드.

Words는 은행에서 성장합니다.
그는 결코 말했다.
물고기는 외부를 배웁니다,
그대는 그대를 바람에 흠뻑 빠뜨리고

아이들은 돌을 스트림으로 던져,
서클 여행.
물은 화가를 얻지 않습니다,
그는 모든 것을 알고있다.

침묵의 숨을 깊은,
몸처럼.
강은 멈추지 않습니다,
또는 잎 – 그것은 단지 존재.

그리고 밤이 그에게 떨어질 때,
물에 태양 숙박.
강의 심장은 천천히 이길,
단어없이기도처럼.

원문

Ο ποταμός κυλά χωρίς βιασύνη,
κουβαλάει φως και πέτρες μαζί.
Στον πάτο κοιμούνται οι σκιές,
και πάνω λάμπει η μέρα.

Μια βάρκα περνά απαλά,
χωρίς να κόβει το νερό.
Ο άντρας κρατά το κουπί,
μα το ποτάμι οδηγεί.

Στις όχθες φυτρώνουν λόγια,
που δεν ειπώθηκαν ποτέ.
Τα ψάρια τα μαθαίνουν απέξω,
κι οι καλαμιές τα ψιθυρίζουν στον άνεμο.

Ένα παιδί ρίχνει πέτρα στο ρεύμα,
οι κύκλοι ταξιδεύουν μακριά.
Το νερό δεν θυμώνει,
ξέρει πως όλα επιστρέφουν.

Στο βάθος η σιωπή αναπνέει,
όπως ένα σώμα που ξεκουράζεται.
Ο ποταμός δεν σταματά,
ούτε φεύγει – απλώς υπάρχει.

Κι όταν πέσει η νύχτα επάνω του,
ο ήλιος μένει μέσα στο νερό.
Η καρδιά του ποταμού χτυπά αργά,
σαν προσευχή χωρίς λόγια.

English

The river flows without rush,
He carries light and stones together.
At the bottom sleeps the shadows,
And the day shines upstairs.

A boat passes gently,
without cutting the water.
The man holds the oar,
But the river leads.

Words grow on the banks.
that were never said.
Fish learn them outside,
And the reeds whisper them in the wind.

A child throws stone into the stream,
The circles travel away.
The water doesn't get angry,
He knows everything is coming back.

Deep down the silence breathes,
Like a resting body.
The river doesn't stop,
nor leaves – it just exists.

And when night falls upon him,
The sun stays in the water.
The heart of the river beats slowly,
like prayer without words.

Svenska

Floden flödar utan rusning,
Han bär ljus och stenar tillsammans.
På botten sover skuggorna,
Dagen lyser på övervåningen.

En båt passerar försiktigt,
utan att skära vattnet.
Mannen håller örat,
Men floden leder.

Ord växer på bankerna.
Det var aldrig sagt.
Fisk lär dem utanför,
Och reedsna viskar dem i vinden.

Ett barn kastar sten i strömmen,
Cirklarna reser bort.
Vattnet blir inte argt,
Han vet att allt kommer tillbaka.

Djupt ner tystnaden andas,
Som en vilande kropp.
Floden stannar inte,
Inte heller löv - det finns bara.

Och när natten faller över honom,
Solen stannar i vattnet.
Flodens hjärta slår långsamt,
som bön utan ord.