← Voltar para Η Οδός Της Ησυχίας
Τα Βήματα Της Βροχής — Η Οδός Της Ησυχίας
Faixa 07 · Η Οδός Της Ησυχίας · Lundberg Selection

Τα Βήματα Της Βροχής

Página da faixa · Álbum · Lundberg Selection

Spotify · Η Οδός Της Ησυχίας
Português

A chuva caminha pela rua,
Bate nas folhas, guarda-chuvas, telhados.
Ninguém lhe pergunta para onde vai.
E todos a ouvem dizer alguma coisa.

Um homem mantém o casaco fechado.
Uma mulher ri sozinha.
A água escorre pelo passeio,
Como uma altura que não conta.

Uma paragem de autocarro cheia de silêncio,
Os relógios dormem nas janelas.
As pessoas pensam sem pensar,
Só o som os une.

Uma criança põe a mão no buraco,
Circula na lama.
A mãe olha para ela e não fala,
Ele sabe que isto é uma lição.

A luz apaga-se sob as nuvens,
As ruas tornam-se espelhos.
Cada passo tem o mesmo significado,
Ou vais ou ficas.

E quando a chuva parar,
Só resta o cheiro da terra.
Silêncio enche as janelas,
E ninguém quer quebrá-lo.

Texto original

Η βροχή περπατά στο δρόμο,
χτυπά τα φύλλα, τις ομπρέλες, τις στέγες.
Κανείς δεν τη ρωτά πού πάει,
κι όμως όλοι την ακούν να λέει κάτι.

Ένας άντρας κρατά το παλτό του κλειστό,
μια γυναίκα γελά μόνη της.
Το νερό κυλά στο πεζοδρόμιο,
σαν χρόνος που δεν μετράει.

Μια στάση λεωφορείου γεμάτη σιωπή,
τα ρολόγια κοιμούνται στις βιτρίνες.
Οι άνθρωποι σκέφτονται χωρίς σκέψη,
μόνο ο ήχος τους ενώνει.

Ένα παιδί βάζει το χέρι στη λακκούβα,
κάνει κύκλους μέσα στη λάσπη.
Η μητέρα το κοιτά και δεν μιλά,
ξέρει πως αυτό είναι μάθημα.

Το φως σβήνει κάτω απ’ τα σύννεφα,
οι δρόμοι γίνονται καθρέφτες.
Κάθε βήμα έχει την ίδια σημασία,
είτε πας είτε μένεις.

Κι όταν η βροχή σταματά,
μένει μόνο η μυρωδιά της γης.
Ησυχία γεμίζει τα παράθυρα,
και κανείς δεν θέλει να την σπάσει.

English

Rain walks down the street,
It hits the leaves, umbrellas, roofs.
No one asks her where she's going,
And yet everyone hears her say something.

A man keeps his coat closed,
A woman laughs alone.
The water flows down the sidewalk,
Like a time that doesn't count.

A bus stop full of silence,
Watches sleep in windows.
People think without thinking,
Only the sound unites them.

A child puts his hand in the pothole,
It circles in the mud.
Mother looks at it and doesn't talk,
He knows this is a lesson.

The light goes out under the clouds,
The streets become mirrors.
Each step has the same meaning,
You either go or you stay.

And when the rain stops,
Only the smell of the earth remains.
Quiet fills the windows,
And nobody wants to break it.

Svenska

Regn går ner på gatan,
Den träffar blad, paraplyer, tak.
Ingen frågar henne var hon går,
Och ändå hör alla henne säga något.

En man håller sin kappa stängd,
En kvinna skrattar ensam.
Vattnet rinner ner i trottoaren,
Som en tid som inte räknas.

En busshållplats full av tystnad,
Klockor sover i fönster.
Människor tänker utan att tänka,
Endast ljudet förenar dem.

Ett barn sätter sin hand i pothole,
Den cirklar i leran.
Mamma tittar på det och pratar inte,
Han vet att detta är en lektion.

Ljuset går ut under molnen,
Gatorna blir speglar.
Varje steg har samma betydelse,
Du går antingen eller du stannar.

Och när regnet stannar,
Endast doften av jorden förblir.
tyst fyller fönstren,
Ingen vill bryta den.