Svenska
Vers 1
Böcker lagda på låga hyllor,
damm täcker ryggarna.
Olästa sidor förblir stängda,
doft av gammalt papper.
Ljuset kommer in svagt.
Vers 2
Hon ordnar bortglömda volymer,
händer snuddar vid blekta titlar.
En ljusstrimma rör ett hörn,
gult breder långsamt ut sig.
Tystnaden omsluter.
Vers 3
Gestalter passerar utan att röra,
blickar glider över pärmar.
Hon dammar utan ljud,
volymer faller på plats.
Luften förblir tung.
Vers 4
Sovande berättelser staplas,
omslag knakar torrt.
Hon öppnar en på måfå,
gula sidor vänds.
Tiden stannar kort.
Vers 5
På gatan utanför, lågt brus,
röster går genom glaset.
Hon stänger volymen långsamt,
fint damm lägger sig igen.
Dagen håller.
Vers 6
Omslaget stängs.
Berättelsen håller.
Originaltext
Vers 1
Livres posés sur étagères basses,
poussière couvre dos.
Pages non lues restent closes,
odeur papier vieux.
Lumière entre faible.
Vers 2
Elle range volumes oubliés,
mains effleurent titres fanés.
Un rayon touche coin,
jaune s’étend lent.
Le silence enveloppe.
Vers 3
Des silhouettes passent sans toucher,
regards glissent sur reliures.
Elle époussette sans bruit,
volumes tombent net.
L’air reste lourd.
Vers 4
Histoires dormantes s’empilent,
couvertures craquent sec.
Elle ouvre un au hasard,
pages jaunes tournent.
Le temps s’arrête court.
Vers 5
Rue dehors, bruit bas,
voix traversent vitre.
Elle ferme volume lent,
poussière retombe fine.
La journée tient.
Vers 6
La couverture se ferme.
L’histoire tient.
English
Verse 1
Books set on low shelves,
dust covers the spines.
Unread pages stay closed,
smell of old paper.
Light enters weakly.
Verse 2
She puts forgotten volumes in order,
hands brushing faded titles.
A beam touches a corner,
yellow spreading slowly.
Silence wraps around it.
Verse 3
Shapes pass without touching,
glances slide over bindings.
She dusts without sound,
volumes fall into place.
The air stays heavy.
Verse 4
Sleeping stories pile up,
covers crack dry.
She opens one at random,
yellow pages turn.
Time stops briefly.
Verse 5
Outside in the street, low noise,
voices pass through glass.
She closes the volume slowly,
fine dust settles again.
The day holds.
Verse 6
The cover closes.
The story holds.