العربية
البحر يتذكر لكن لا يتكلم
يبقي الأصوات تحت الرغوة.
كل موجة هي نفس قديم
هذا يعود دون الرغبة في البقاء
جفاف صافية في شمس الرصيف
رائحة الأيدي مثل الرياح.
رجل عجوز يبتسم في البحر
الذي لا يسأل أبدا لماذا.
البحر يتذكر الأسماء المنسية
القوارب التي لم تعد
لكن بصبره هناك سعادة
كما رأى كل شيء ويغفر له
وعندما يغطي المساء ذلك بالنحاس
ما زال صوت الملح فقط
البحر مازال هادئاً
ضعيفة وقوية مثلنا
النص الأصلي
Il mare ricorda ma non parla,
custodisce le voci sotto la schiuma.
Ogni onda è un respiro antico,
che torna senza voler restare.
Una rete asciuga al sole del molo,
le mani odorano di vento.
Un vecchio sorride ai gabbiani,
che non chiedono mai perché.
Il mare ricorda i nomi dimenticati,
le barche che non sono tornate.
Ma nella sua pazienza c’è gioia,
come in chi ha visto tutto e perdona.
E quando la sera lo copre di rame,
rimane solo il suono del sale.
Il mare respira ancora calmo,
vulnerabile e forte, come noi.
English
The sea remembers but does not speak,
keeps the voices under the foam.
Each wave is an ancient breath,
that comes back without wanting to stay.
A net dries in the sun of the pier,
hands smell like wind.
An old man smiles at the seagulls,
who never ask why.
The sea remembers the forgotten names,
the boats that have not returned.
But in his patience there is joy,
as in whom he saw everything and forgives.
And when the evening covers it with copper,
remains only the sound of salt.
The sea still breathes calm,
vulnerable and strong, like us.
Svenska
havet minns, men talar inte,
håller rösterna under skummet.
Varje våg är ett gammalt andetag,
Det kommer tillbaka utan att vilja stanna.
Ett nät torkar i pirens sol,
händer luktar som vind.
En gammal man ler på seagullerna,
som aldrig frågar varför.
havet minns de glömda namnen,
båtarna som inte har återvänt.
Men i hans tålamod finns glädje,
som han såg allt och förlåter.
Och när kvällen täcker den med koppar,
förblir bara ljudet av salt.
Havet andas fortfarande lugnt,
sårbar och stark, som vi.
