← 戻る La strada che respira
Il mare ricorda — La strada che respira
曲 09 · La strada che respira · Lundberg Selection

Il mare ricorda

曲ページ · アルバム · Lundberg Selection

Spotify · La strada che respira
日本語

海は思い出しますが、話しません。
フォームの下の音声を保持します。
各波は古代の呼吸です、
滞在を望まずに戻ってきます。

桟橋の太陽の網の乾燥、
風のような手の臭い。
昔の男は海峡で笑顔で、
誰がなぜ尋ねるのか。

海は忘れられた名前を覚えています、
返却していないボート。
しかし、彼の忍耐で喜びがあります。
彼がすべてを見た人として、そして赦し。

そして夕方が銅で覆うとき、
塩の音だけ残っています。
海はまだ落ち着き、
私達のような脆弱で、強い。

原文

Il mare ricorda ma non parla,
custodisce le voci sotto la schiuma.
Ogni onda è un respiro antico,
che torna senza voler restare.

Una rete asciuga al sole del molo,
le mani odorano di vento.
Un vecchio sorride ai gabbiani,
che non chiedono mai perché.

Il mare ricorda i nomi dimenticati,
le barche che non sono tornate.
Ma nella sua pazienza c’è gioia,
come in chi ha visto tutto e perdona.

E quando la sera lo copre di rame,
rimane solo il suono del sale.
Il mare respira ancora calmo,
vulnerabile e forte, come noi.

English

The sea remembers but does not speak,
keeps the voices under the foam.
Each wave is an ancient breath,
that comes back without wanting to stay.

A net dries in the sun of the pier,
hands smell like wind.
An old man smiles at the seagulls,
who never ask why.

The sea remembers the forgotten names,
the boats that have not returned.
But in his patience there is joy,
as in whom he saw everything and forgives.

And when the evening covers it with copper,
remains only the sound of salt.
The sea still breathes calm,
vulnerable and strong, like us.

Svenska

havet minns, men talar inte,
håller rösterna under skummet.
Varje våg är ett gammalt andetag,
Det kommer tillbaka utan att vilja stanna.

Ett nät torkar i pirens sol,
händer luktar som vind.
En gammal man ler på seagullerna,
som aldrig frågar varför.

havet minns de glömda namnen,
båtarna som inte har återvänt.
Men i hans tålamod finns glädje,
som han såg allt och förlåter.

Och när kvällen täcker den med koppar,
förblir bara ljudet av salt.
Havet andas fortfarande lugnt,
sårbar och stark, som vi.