العربية
الطريق يتنفس ببطء
بين رائحة الخبز والمطر
رجل عجوز يفتح المكوك
ودع اليوم يأتي كضيف
النوم على الحائط
العجلات تشرق بالرطوبة
صوت نداء من بعيد
والصمت يستجيب باللطف
القط يعبر المربع
إنه يمشي وكأنه يعرف كل شيء
الساقي يشعل الضوء
الزجاج يصبح بخار ساخن
الغيوم تنخفض
السقف، الأحلام، الهدوء
الطريق مازال يتنفس
مثل الذي وجد إيقاعه
النص الأصلي
La strada respira piano,
tra l’odore del pane e della pioggia.
Un vecchio apre le persiane,
e lascia entrare il giorno come un ospite.
Le biciclette dormono al muro,
le ruote brillano d’umidità.
Una voce chiama da lontano,
e il silenzio le risponde con dolcezza.
Un gatto attraversa la piazza,
cammina come se sapesse tutto.
Il barista accende la luce,
il vetro diventa caldo di vapore.
Le nuvole scendono basse,
sfiorano i tetti, i sogni, la calma.
La strada respira ancora,
come chi ha trovato il suo ritmo.
English
The road breathes slowly,
between the smell of bread and rain.
An old man opens the shutters,
and let the day come as a guest.
Bikes sleep on the wall,
wheels shine with moisture.
A voice calls from afar,
and silence responds with sweetness.
A cat crosses the square,
He walks like he knows everything.
The bartender lights the light,
the glass becomes hot steam.
The clouds descend low,
The roofs, the dreams, the calm.
The road still breathes,
like the one who found his rhythm.
Svenska
Vägen andas långsamt,
mellan doften av bröd och regn.
En gammal man öppnar slutarna,
Låt dagen komma som gäst.
Cyklar sover på väggen,
Hjulen skiner med fukt.
En röst ringer långt ifrån,
tystnad svarar med sötma.
En katt korsar torget,
Han går som han vet allt.
Bartendern tänder ljuset,
Glaset blir varm ånga.
molnen stiger ner lågt,
Taken, drömmarna, lugnet.
Vägen andas fortfarande,
Som den som hittade sin rytm.
