← Zurück zu La strada che respira
La strada che respira — La strada che respira
Song 01 · La strada che respira · Lundberg Selection

La strada che respira

Songseite · Album · Lundberg Selection

Spotify · La strada che respira
Deutsch

Die Straße atmet langsam,
zwischen dem Geruch von Brot und Regen.
Ein alter Mann öffnet die Rollläden,
und den Tag als Gast kommen lassen.

Fahrräder schlafen an der Wand,
Räder leuchten mit Feuchtigkeit.
Eine Stimme ruft von fern,
und Stille reagiert mit Süße.

Eine Katze überquert den Platz,
Er geht, als ob er alles weiß.
Der Barkeeper leuchtet das Licht,
das Glas wird heißer Dampf.

Die Wolken sinken niedrig,
Die Dächer, die Träume, die Ruhe.
Die Straße atmet noch,
wie der, der seinen Rhythmus fand.

Originaltext

La strada respira piano,
tra l’odore del pane e della pioggia.
Un vecchio apre le persiane,
e lascia entrare il giorno come un ospite.

Le biciclette dormono al muro,
le ruote brillano d’umidità.
Una voce chiama da lontano,
e il silenzio le risponde con dolcezza.

Un gatto attraversa la piazza,
cammina come se sapesse tutto.
Il barista accende la luce,
il vetro diventa caldo di vapore.

Le nuvole scendono basse,
sfiorano i tetti, i sogni, la calma.
La strada respira ancora,
come chi ha trovato il suo ritmo.

English

The road breathes slowly,
between the smell of bread and rain.
An old man opens the shutters,
and let the day come as a guest.

Bikes sleep on the wall,
wheels shine with moisture.
A voice calls from afar,
and silence responds with sweetness.

A cat crosses the square,
He walks like he knows everything.
The bartender lights the light,
the glass becomes hot steam.

The clouds descend low,
The roofs, the dreams, the calm.
The road still breathes,
like the one who found his rhythm.

Svenska

Vägen andas långsamt,
mellan doften av bröd och regn.
En gammal man öppnar slutarna,
Låt dagen komma som gäst.

Cyklar sover på väggen,
Hjulen skiner med fukt.
En röst ringer långt ifrån,
tystnad svarar med sötma.

En katt korsar torget,
Han går som han vet allt.
Bartendern tänder ljuset,
Glaset blir varm ånga.

molnen stiger ner lågt,
Taken, drömmarna, lugnet.
Vägen andas fortfarande,
Som den som hittade sin rytm.