العربية
تفتح المحطة مبكرا
والضباب مستلق على السكة
أفتح الباب الخشبي
المفصلة تئن بهدوء
الرصيف فارغ
كأنه ما زال ينتظر
المصباح الأصفر القديم
يتدلى منخفضا
الطاولة الخشبية أكلتها الأيدي
والتقويم المعلق توقف
أمسح الغبار
ولا أحد يذكرني
الجرس لا يرن
منذ زمن طويل
الريح تركض على طول السكة
حاملة صوت معدن بعيد
أقف ساكنا
لأسمع بوضوح
المعطف يحتفظ بالبرد
والبرد يتسرب ببطء
قدماي تبدلان موضعهما
على الإسمنت المبلل
الوقت لا يسأل
يمر فقط
قطار قديم
من صوت المعدن البعيد
عجلات حديدية ترتجف
في صدر المحطة
الناس يصعدون وينزلون
ثم يتلاشون
عندما يزداد الضوء صفاء
أقفل غرفة التذاكر
المحطة تبقى مفتوحة
للريح والطيور
عمل اليوم
أن أحفظ السكون
النص الأصلي
Ga tàu mở sớm
sương nằm trên ray
tôi mở cửa gỗ
bản lề kêu khẽ
sân ga trống
như vẫn đợi
Đèn vàng cũ
treo thấp
bàn gỗ sờn tay
lịch treo dừng lại
tôi lau bụi
không ai nhắc
Chuông không reo
đã lâu
gió chạy dọc đường ray
mang tiếng kim loại xa
tôi đứng yên
nghe cho rõ
Áo khoác giữ lạnh
thấm dần
chân tôi đổi chỗ
trên nền xi măng ướt
thời gian không hỏi
chỉ đi qua
Một chuyến tàu cũ
từ tiếng kim loại xa
bánh sắt rung
trong ngực ga
người lên xuống
rồi tan
Khi sáng rõ hơn
tôi khóa phòng vé
ga vẫn mở
cho gió và chim
việc hôm nay
là giữ yên
English
The station opens early
mist lies on the rails
I open the wooden door
the hinge creaks softly
the platform is empty
as if still waiting
The old yellow lamp
hangs low
the wooden table is worn by hands
the hanging calendar has stopped
I wipe away dust
no one reminds me
The bell does not ring
not for a long time
wind runs along the rails
carrying far metal sounds
I stand still
to hear clearly
The coat keeps the cold
slowly soaking through
my feet change place
on the wet cement floor
time does not ask
only passes by
An old train
from the far metal sound
iron wheels tremble
in the station’s chest
people get on and off
then dissolve
When the light is clearer
I lock the ticket room
the station still stays open
for wind and birds
today’s work
is to keep it quiet
Svenska
Stationen öppnar tidigt
dimman ligger på rälsen
jag öppnar trädörren
gångjärnet gnäller lågt
perrongen är tom
som om den ännu väntar
Den gamla gula lampan
hänger lågt
träbordet är slitet av händer
den hängande kalendern har stannat
jag torkar damm
ingen påminner mig
Klockan ringer inte
sedan länge
vinden löper längs rälsen
med avlägset metalljud
jag står stilla
för att höra tydligt
Rocken håller kvar kylan
som långsamt tränger in
mina fötter byter plats
på det våta cementgolvet
tiden frågar inte
den går bara förbi
Ett gammalt tåg
ur metalljudet långt borta
järnhjul skakar
i stationens bröst
människor stiger av och på
och löses upp
När ljuset blir klarare
låser jag biljettkassan
stationen är ännu öppen
för vind och fåglar
dagens arbete
är att bevara stillheten