← Zurück zu Người Trong Sương
D’Ran – Người giữ ga tàu cũ — Người Trong Sương
Song 07 · Người Trong Sương · Lundberg Selection

D’Ran – Người giữ ga tàu cũ

Songseite · Album · Lundberg Selection

Spotify · Người Trong Sương
Deutsch

Der Bahnhof öffnet früh
Nebel liegt auf den Schienen
ich öffne die Holztür
das Scharnier knarrt leise
der Bahnsteig ist leer
als wartete er noch

Die alte gelbe Lampe
hängt tief
der Holztisch ist von Händen abgenutzt
der hängende Kalender steht still
ich wische Staub
niemand erinnert mich
Die Glocke läutet nicht
schon lange nicht
Wind läuft die Schienen entlang
mit fernem Metallklang
ich stehe still
um genau zu hören
Der Mantel hält die Kälte
die langsam durchdringt
meine Füße wechseln den Platz
auf dem nassen Zementboden
die Zeit fragt nicht
sie geht nur vorbei
Ein alter Zug
aus dem fernen Metallklang
Eisenräder zittern
in der Brust des Bahnhofs
Menschen steigen ein und aus
und lösen sich auf
Wenn das Licht klarer wird
schließe ich den Fahrkartenschalter
der Bahnhof bleibt offen
für Wind und Vögel
die Arbeit heute
ist, die Stille zu halten

Originaltext

Ga tàu mở sớm
sương nằm trên ray
tôi mở cửa gỗ
bản lề kêu khẽ
sân ga trống
như vẫn đợi

Đèn vàng cũ
treo thấp
bàn gỗ sờn tay
lịch treo dừng lại
tôi lau bụi
không ai nhắc
Chuông không reo
đã lâu
gió chạy dọc đường ray
mang tiếng kim loại xa
tôi đứng yên
nghe cho rõ
Áo khoác giữ lạnh
thấm dần
chân tôi đổi chỗ
trên nền xi măng ướt
thời gian không hỏi
chỉ đi qua
Một chuyến tàu cũ
từ tiếng kim loại xa
bánh sắt rung
trong ngực ga
người lên xuống
rồi tan
Khi sáng rõ hơn
tôi khóa phòng vé
ga vẫn mở
cho gió và chim
việc hôm nay
là giữ yên

English

The station opens early
mist lies on the rails
I open the wooden door
the hinge creaks softly
the platform is empty
as if still waiting

The old yellow lamp
hangs low
the wooden table is worn by hands
the hanging calendar has stopped
I wipe away dust
no one reminds me
The bell does not ring
not for a long time
wind runs along the rails
carrying far metal sounds
I stand still
to hear clearly
The coat keeps the cold
slowly soaking through
my feet change place
on the wet cement floor
time does not ask
only passes by
An old train
from the far metal sound
iron wheels tremble
in the station’s chest
people get on and off
then dissolve
When the light is clearer
I lock the ticket room
the station still stays open
for wind and birds
today’s work
is to keep it quiet

Svenska

Stationen öppnar tidigt
dimman ligger på rälsen
jag öppnar trädörren
gångjärnet gnäller lågt
perrongen är tom
som om den ännu väntar

Den gamla gula lampan
hänger lågt
träbordet är slitet av händer
den hängande kalendern har stannat
jag torkar damm
ingen påminner mig
Klockan ringer inte
sedan länge
vinden löper längs rälsen
med avlägset metalljud
jag står stilla
för att höra tydligt
Rocken håller kvar kylan
som långsamt tränger in
mina fötter byter plats
på det våta cementgolvet
tiden frågar inte
den går bara förbi
Ett gammalt tåg
ur metalljudet långt borta
järnhjul skakar
i stationens bröst
människor stiger av och på
och löses upp
När ljuset blir klarare
låser jag biljettkassan
stationen är ännu öppen
för vind och fåglar
dagens arbete
är att bevara stillheten