日本語
駅は早く開く
霧がレールの上に横たわる
私は木の扉を開ける
蝶番が小さく鳴る
ホームは空っぽだ
まだ待っているように
古い黄色い灯りが
低く下がっている
木の机は手で擦り減っている
掛けた暦は止まったまま
私は埃を拭く
誰も促さない
鐘は鳴らない
もう長いあいだ
風がレールに沿って走る
遠い金属音を連れて
私は静かに立つ
はっきり聞くために
上着は冷たさを抱え
少しずつ染みてくる
足の位置を替える
濡れたセメントの上で
時間は尋ねない
ただ通り過ぎる
古い列車がひとつ
遠い金属音の中から
鉄の車輪が震える
駅の胸の内で
人々は乗り降りし
そしてほどけていく
光がさらに明るくなると
私は切符売り場を閉める
駅はまだ開いている
風と鳥のために
今日の仕事は
静けさを守ること
原文
Ga tàu mở sớm
sương nằm trên ray
tôi mở cửa gỗ
bản lề kêu khẽ
sân ga trống
như vẫn đợi
Đèn vàng cũ
treo thấp
bàn gỗ sờn tay
lịch treo dừng lại
tôi lau bụi
không ai nhắc
Chuông không reo
đã lâu
gió chạy dọc đường ray
mang tiếng kim loại xa
tôi đứng yên
nghe cho rõ
Áo khoác giữ lạnh
thấm dần
chân tôi đổi chỗ
trên nền xi măng ướt
thời gian không hỏi
chỉ đi qua
Một chuyến tàu cũ
từ tiếng kim loại xa
bánh sắt rung
trong ngực ga
người lên xuống
rồi tan
Khi sáng rõ hơn
tôi khóa phòng vé
ga vẫn mở
cho gió và chim
việc hôm nay
là giữ yên
English
The station opens early
mist lies on the rails
I open the wooden door
the hinge creaks softly
the platform is empty
as if still waiting
The old yellow lamp
hangs low
the wooden table is worn by hands
the hanging calendar has stopped
I wipe away dust
no one reminds me
The bell does not ring
not for a long time
wind runs along the rails
carrying far metal sounds
I stand still
to hear clearly
The coat keeps the cold
slowly soaking through
my feet change place
on the wet cement floor
time does not ask
only passes by
An old train
from the far metal sound
iron wheels tremble
in the station’s chest
people get on and off
then dissolve
When the light is clearer
I lock the ticket room
the station still stays open
for wind and birds
today’s work
is to keep it quiet
Svenska
Stationen öppnar tidigt
dimman ligger på rälsen
jag öppnar trädörren
gångjärnet gnäller lågt
perrongen är tom
som om den ännu väntar
Den gamla gula lampan
hänger lågt
träbordet är slitet av händer
den hängande kalendern har stannat
jag torkar damm
ingen påminner mig
Klockan ringer inte
sedan länge
vinden löper längs rälsen
med avlägset metalljud
jag står stilla
för att höra tydligt
Rocken håller kvar kylan
som långsamt tränger in
mina fötter byter plats
på det våta cementgolvet
tiden frågar inte
den går bara förbi
Ett gammalt tåg
ur metalljudet långt borta
järnhjul skakar
i stationens bröst
människor stiger av och på
och löses upp
När ljuset blir klarare
låser jag biljettkassan
stationen är ännu öppen
för vind och fåglar
dagens arbete
är att bevara stillheten
