Deutsch
Hanoi - Altstadt um halb fünf
Ich öffne die Tür, Duft von frittierten Schalotten steigt auf
Die Brühe köchelt seit gestern Abend
Rinderknochen, Zimt, Sternanis, schwarzer Kardamom
Morgen-pho - wie ein Gruß an den neuen Tag
Kleine Tische, kleine Stühle, ein Stuhl mit gebrochenem Bein
Ich stütze ihn mit einem zerbrochenen Ziegel
Der Nachbar lacht: "Sie sind aber früh auf"
Ich lächle - "pho wartet auf niemanden"
Und er nickt - weil er es weiß
Erster Gast - ein Student
Rote Augen, zerknittertes Hemd, Kleingeld in der Hand
Ich schöpfe eine große Schale, mehr Zwiebel, mehr Sprossen
Er isst, seine Augen werden Stück für Stück heller
Morgen-pho - heilt eine ganze schlaflose Nacht
Eine Frau kommt vom Markt zurück und fragt: "Ist heute viel los?"
Ich sage "genug - genug zum Leben"
Sie lächelt und setzt sich zu mir zum Essen
Zwei alte Frauen, zwei Schalen pho
Hanoi erwacht - im aufsteigenden Dampf
Mittags beginnt die Straße zu lärmen
Ich sitze noch und schöpfe die letzte Schale
Ein Ausländer fragt: "Wie lange machen Sie das schon?"
Ich lächle - "seit vor Ihrer Geburt"
Er staunt - und nimmt noch einen Bissen
In der Dämmerung räume ich den Topf weg
Wasche Schalen, wische Tische, schließe die Tür
Morgen wieder halb fünf
Wieder öffnen, wieder schöpfen, wieder lächeln
Hanoi ist noch hier - und ich bin noch hier
Pho verkaufen - mein ganzes Leben verkaufen
Originaltext
Hà Nội – phố cổ bốn giờ rưỡi
Tôi mở cửa, mùi hành phi bay
Nồi nước dùng sôi từ đêm qua
Xương bò, quế, hồi, thảo quả
Phở sáng – như lời chào ngày mới
Bàn ghế nhỏ, ghế gãy một chân
Tôi kê bằng viên gạch vỡ
Ông hàng xóm cười “bà dậy sớm thế”
Tôi cười – “phở không chờ ai”
Và ông gật – vì ông biết
Khách đầu tiên – cậu sinh viên
Mắt đỏ, áo nhăn, tiền lẻ trong tay
Tôi múc tô lớn, thêm hành, thêm giá
Cậu ăn, mắt sáng lên từng chút
Phở sáng – chữa cả đêm không ngủ
Bà đi chợ về, hỏi “hôm nay đông không?”
Tôi nói “đủ – đủ để sống”
Bà cười, ngồi xuống ăn cùng tôi
Hai bà già, hai tô phở
Hà Nội thức – trong hơi nước bốc
Trưa nắng đứng bóng, phố bắt đầu ồn
Tôi vẫn ngồi, múc tô cuối cùng
Một ông Tây hỏi “how long you do this?”
Tôi cười – “từ khi ông còn chưa sinh”
Ông ngạc nhiên – và ăn thêm một miếng nữa
Chiều tà, tôi thu dọn nồi
Rửa bát, lau bàn, khóa cửa
Ngày mai lại bốn giờ rưỡi
Lại mở, lại múc, lại cười
Hà Nội vẫn đây – và tôi vẫn đây
Bán phở – bán cả đời mình
English
Hanoi - the old quarter at four thirty
I open the door, fried shallot scent rising
The broth has simmered since last night
Beef bones, cinnamon, star anise, black cardamom
Morning pho - like a greeting to the day
Small tables and chairs, one chair with a broken leg
I prop it up with a broken brick
The neighbor laughs, "you are up so early"
I smile - "pho waits for no one"
And he nods - because he knows
First customer - a student
Red eyes, wrinkled shirt, coins in hand
I ladle a large bowl, more onion, more bean sprouts
He eats, his eyes brightening little by little
Morning pho - heals a whole sleepless night
A woman comes back from market and asks, "busy today?"
I say "enough - enough to live"
She smiles and sits down to eat with me
Two old women, two bowls of pho
Hanoi wakes - in the rising steam
At noon the street begins to roar
I still sit, ladling the last bowl
A foreigner asks, "how long have you done this?"
I smile - "since before you were born"
He is surprised - and takes another bite
At dusk, I clear away the pot
Wash bowls, wipe tables, lock the door
Tomorrow, four thirty again
Open again, ladle again, smile again
Hanoi is still here - and I am still here
Selling pho - selling my whole life
Svenska
Hanoi - gamla stan halv fem
Jag öppnar, doften av friterad schalottenlök stiger
Buljongen har sjudit sedan i går kväll
Oxben, kanel, stjärnanis, svart kardemumma
Morgon-pho - som en hälsning till dagen
Små bord, stolar, en stol med brutet ben
Jag stöttar den med en trasig tegelsten
Grannen skrattar: "du är uppe tidigt"
Jag ler - "pho väntar inte på någon"
Och han nickar - för han vet
Första gästen - en student
Röda ögon, skrynklig skjorta, småmynt i handen
Jag öser upp en stor skål, mer lök, mer böngroddar
Han äter, ögonen ljusnar lite i taget
Morgon-pho - botar en hel sömnlös natt
En kvinna kommer från marknaden och frågar "är det mycket folk i dag?"
Jag säger "tillräckligt - tillräckligt för att leva"
Hon ler och sätter sig för att äta med mig
Två gamla kvinnor, två skålar pho
Hanoi vaknar - i ångan som stiger
I middagshettan börjar gatan bullra
Jag sitter kvar och öser upp sista skålen
En västerlänning frågar "hur länge har du gjort det här?"
Jag ler - "sedan innan du föddes"
Han häpnar - och tar en tugga till
I skymningen plockar jag undan grytan
Diskar skålar, torkar bord, låser dörren
I morgon halv fem igen
Öppna igen, ösa igen, le igen
Hanoi är fortfarande här - och jag är fortfarande här
Säljer pho - säljer hela mitt liv