Deutsch
Aus dem Fenster sehe ich den Hafen atmen,
Wasser bewegt Gedanken wie Boote.
Jedes reflektierte Licht ist ein Gedächtnis,
das zurückkehrt, ohne nach Raum zu fragen.
Ein Mann schließt seinen Tag,
zählt die Knoten der Stille.
Das Meer sieht ruhig an ihm aus,
als diejenigen, die die Antwort bereits kennen.
Die Netze hängen wie müde Träume,
trocken die Nacht langsam.
Vögel schlafen auf den Seilen,
die gelernt haben, nicht zu eilen.
Und wenn alles klar wird,
der Hafen öffnet seine salzigen Augen.
Er sagt nichts, er existiert nur,
wie eine Wahrheit, die keine Worte braucht.
Originaltext
Dalla finestra vedo il porto respirare,
l’acqua muove i pensieri come barche.
Ogni luce riflessa è un ricordo,
che ritorna senza chiedere spazio.
Un uomo chiude la sua giornata,
conta i nodi del silenzio.
Il mare lo guarda con calma,
come chi conosce già la risposta.
Le reti pendono come sogni stanchi,
asciugano la notte piano piano.
Sulle corde dormono uccelli,
che hanno imparato a non avere fretta.
E quando tutto diventa chiaro,
il porto apre i suoi occhi salati.
Non dice nulla, solo esiste,
come una verità che non ha bisogno di parole.
English
From the window I see the port breathing,
water moves thoughts like boats.
Every reflected light is a memory,
that returns without asking for space.
A man closes his day,
counts the knots of silence.
The sea looks calmly at him,
as those who already know the answer.
The nets hang like tired dreams,
dry the night slowly.
Birds sleep on the ropes,
who learned not to rush.
And when everything becomes clear,
the port opens its salty eyes.
He doesn't say anything, he just exists,
like a truth that doesn't need words.
Svenska
Från fönstret ser jag porten andas,
Vatten rör tankar som båtar.
Varje reflekterat ljus är ett minne,
Det återvänder utan att be om utrymme.
En man stänger sin dag,
räknar tystnadens knutar.
havet ser lugnt på honom,
som de som redan vet svaret.
Näten hänger som trötta drömmar,
Torka natten långsamt.
Fåglar sover på repen,
som lärde sig att inte rusa.
Och när allt blir klart,
hamnen öppnar sina salta ögon.
Han säger ingenting, han existerar bara,
Som en sanning som inte behöver ord.
