Deutsch
Der Dampf steigt aus der Spüle,
die Luft weiß über Brot und Seife.
Eine Frau schaltet das Radio aus,
bleibt der Klang des fallenden Wassers.
An der Wand biegt sich das Licht,
Kupfer glänzt, ohne es zu wollen.
Hände suchen nach einem Glas,
bleiben dann fest in der Luft.
Aus der Straße hörte auf zu reden,
ein Hund geht und nicht bellt.
Alles ist warm und langsam,
wie ein vergessenes Wort.
Und wenn der Raum schweigt,
Kupfer hält den letzten Atemzug.
Der Abend ruht auf dem Glas,
voll und ruhig, wie diejenigen, die verstehen.
Originaltext
Il vapore sale dal lavandino,
l’aria sa di pane e sapone.
Una donna spegne la radio,
resta il suono dell’acqua che cade.
Sul muro la luce si piega,
il rame brilla senza volerlo.
Le mani cercano un bicchiere,
poi restano ferme nell’aria.
Fuori la strada ha smesso di parlare,
un cane passa e non abbaia.
Tutto è caldo e lento,
come una parola dimenticata.
E quando la stanza diventa silenzio,
il rame trattiene l’ultimo respiro.
La sera resta appoggiata al vetro,
piena e quieta, come chi comprende.
English
The steam rises from the sink,
the air knows about bread and soap.
A woman turns off the radio,
remains the sound of the falling water.
On the wall the light bends,
Copper shines without wanting it.
Hands look for a glass,
then remain firm in the air.
Out the road stopped talking,
a dog passes and does not bark.
Everything is warm and slow,
like a forgotten word.
And when the room becomes silent,
copper holds the last breath.
The evening rests on the glass,
full and quiet, as those who understand.
Svenska
ångan stiger från diskbänken,
luften vet om bröd och tvål.
En kvinna stänger av radion,
förblir ljudet av det fallande vattnet.
På väggen böjer ljuset,
Koppar lyser utan att vilja ha det.
Händerna söker ett glas,
Förbli fast i luften.
Utanför slutade vägen prata,
En hund passerar och inte skäller.
Allt är varmt och långsamt,
Som ett glömt ord.
Och när rummet blir tyst,
Koppar håller sista andan.
Kvällen vilar på glaset,
full och tyst, som de som förstår.