日本語
蒸気はシンクから上昇します、
パンや石鹸が気になる空気です。
女性はラジオをオフにします,
落下水の音を残します。
壁にライト ベンド、
銅の輝きを望みません。
ガラスの手は、
その後、空気中に固執します。
道は話を停止しました、
犬が通過し、吠えません。
すべてが温かく、遅く、
忘れられた言葉のように。
お部屋が静かになると、
銅は最後の呼吸を保持します。
夕方はガラスに残り、
理解する人として、完全で静かな。
原文
Il vapore sale dal lavandino,
l’aria sa di pane e sapone.
Una donna spegne la radio,
resta il suono dell’acqua che cade.
Sul muro la luce si piega,
il rame brilla senza volerlo.
Le mani cercano un bicchiere,
poi restano ferme nell’aria.
Fuori la strada ha smesso di parlare,
un cane passa e non abbaia.
Tutto è caldo e lento,
come una parola dimenticata.
E quando la stanza diventa silenzio,
il rame trattiene l’ultimo respiro.
La sera resta appoggiata al vetro,
piena e quieta, come chi comprende.
English
The steam rises from the sink,
the air knows about bread and soap.
A woman turns off the radio,
remains the sound of the falling water.
On the wall the light bends,
Copper shines without wanting it.
Hands look for a glass,
then remain firm in the air.
Out the road stopped talking,
a dog passes and does not bark.
Everything is warm and slow,
like a forgotten word.
And when the room becomes silent,
copper holds the last breath.
The evening rests on the glass,
full and quiet, as those who understand.
Svenska
ångan stiger från diskbänken,
luften vet om bröd och tvål.
En kvinna stänger av radion,
förblir ljudet av det fallande vattnet.
På väggen böjer ljuset,
Koppar lyser utan att vilja ha det.
Händerna söker ett glas,
Förbli fast i luften.
Utanför slutade vägen prata,
En hund passerar och inte skäller.
Allt är varmt och långsamt,
Som ett glömt ord.
Och när rummet blir tyst,
Koppar håller sista andan.
Kvällen vilar på glaset,
full och tyst, som de som förstår.