Deutsch
Strophe 1
Der Verkehr umarmt mich wie ein Exfreund
der immer noch glaubt, ein Recht auf mich zu haben
Rote Ampel, ein Motorrad schreit "lass mich durch"
Sieben Uhr morgens und ich bin schon zu spät für nichts
doch ich trage eine eigene Sonne in der Tasche
Strophe 2
Auf die beschlagene Scheibe schreibe ich mit dem Finger
"Heute nicht"; die Scheibe wischt sich selbst aus
Im Radio läuft Samba von jemandem, der nie Bus gefahren ist
Ich lächle, denn Lächeln ist mein kleiner Gegenschlag
gegen das mürrische Gesicht der Stadt
Strophe 3
Der Bus ruckelt, ich tanze ungewollt
Der Fremde neben mir sieht mich schief an
Ich sehe zurück: zwei Sekunden kalter Krieg
dann lachen wir, ohne Grund
Auch São Paulo hat seine billigen Wunder
Strophe 4
Kaffee in der Hand, bitter wie Wahrheit
der Geruch trägt mich ins Haus meiner Großmutter
Ein kleiner Vogel landet auf dem Rückspiegel
singt zwei Töne, ein fairer Preis für ein wenig Hoffnung
ich zahle, indem ich mitsinge
Strophe 5
Die Ampel springt um, die Stadt rückt vor
ich rücke mit, leichteren Schritts als eine Lüge
Der Tag ist groß, aber mein Herz ist größer
Ich atme tief; die Luft kommt mit Kaffeegeschmack herein
São Paulo ist hart, aber heute bin ich schlauer
Strophe 6
Ich komme zur Arbeit, der Ausweis hängt schief
ich grüße den Pförtner mit einem echten guten Morgen
Zwischen Hupen und Kaffee öffnet sich das Herz
Die Stadt gehört mir, ich gehöre ihr
und heute fange ich tanzend an: wer kommt mit?
Originaltext
Verso 1
O trânsito me abraça como ex-namorado
Que ainda acha que tem direito
Farol vermelho, moto gritando “me deixa”
Sete da manhã e eu já tô atrasada pro nada
Mas levo um sol particular no bolso
Verso 2
No vidro embaçado escrevo com o dedo
“Hoje não” – o vidro apaga sozinho
O rádio toca samba de quem nunca pegou ônibus
Eu sorrio – porque sorrir é meu pequeno golpe
Contra a cara feia da cidade
Verso 3
Ônibus sacode, eu danço sem querer
O estranho do lado me olha torto
Eu olho de volta – dois segundos de guerra fria
Depois a gente ri, sem motivo
São Paulo também tem seus milagres baratos
Verso 4
Café na mão – amargo como verdade
O cheiro me leva pra casa da vó
Um passarinho pousa no retrovisor
Canta duas notas – preço justo pra um pouco de esperança
Eu pago cantando junto
Verso 5
Farol abre, a cidade avança
Eu avanço junto – passo mais leve que mentira
O dia é grande, mas meu coração é maior
Respiro fundo – o ar entra com gosto de café
São Paulo é dura, mas hoje eu sou mais esperta
Verso 6
Chego no trabalho, crachá torto
Cumprimento o porteiro com bom-dia de verdade
Entre buzina e café, o coração abre
A cidade é minha, eu sou dela
E hoje começo dançando – quem vem?
English
Verse 1
Traffic holds me like an ex-boyfriend
who still thinks he has a claim
Red light, a motorcycle shouting "let me through"
Seven in the morning and I am already late for nothing
but I carry a private sun in my pocket
Verse 2
On the fogged glass I write with my finger
"Not today"; the glass erases itself
The radio plays samba by someone who never took a bus
I smile, because smiling is my small counterpunch
against the city's sour face
Verse 3
The bus jolts, I dance without meaning to
The stranger beside me looks at me crooked
I look back: two seconds of cold war
then we laugh, for no reason
São Paulo has its cheap miracles too
Verse 4
Coffee in hand, bitter as truth
the smell carries me to my grandmother's house
A little bird lands on the rearview mirror
sings two notes, a fair price for a little hope
I pay by singing along
Verse 5
The light turns green, the city moves forward
I move with it, my step lighter than a lie
The day is large, but my heart is larger
I breathe deep; the air comes in tasting of coffee
São Paulo is hard, but today I am sharper
Verse 6
I arrive at work, badge crooked
I greet the doorman with a real good morning
Between horns and coffee, the heart opens
The city is mine, I am hers
and today I begin dancing: who is coming?
Svenska
Vers 1
Trafiken omfamnar mig som en före detta pojkvän
som fortfarande tror att han har rätt till mig
Rött ljus, en motorcykel skriker "släpp fram mig"
Sju på morgonen och jag är redan sen till ingenting
men jag bär en egen sol i fickan
Vers 2
På den immiga rutan skriver jag med fingret
"Inte i dag"; rutan suddar ut sig själv
Radion spelar samba av någon som aldrig åkt buss
Jag ler, för att le är mitt lilla motdrag
mot stadens sura ansikte
Vers 3
Bussen skakar, jag dansar utan att vilja
Främlingen bredvid ser snett på mig
Jag ser tillbaka: två sekunder kallt krig
sedan skrattar vi, utan anledning
São Paulo har också sina billiga mirakel
Vers 4
Kaffe i handen, bittert som sanning
doften för mig till mormors hus
En liten fågel landar på backspegeln
sjunger två toner, ett rimligt pris för lite hopp
jag betalar genom att sjunga med
Vers 5
Ljuset slår om, staden går framåt
jag går med, med steg lättare än en lögn
Dagen är stor, men mitt hjärta är större
Jag andas djupt; luften kommer in med smak av kaffe
São Paulo är hård, men i dag är jag smartare
Vers 6
Jag kommer till jobbet, passerkortet sitter snett
hälsar på portvakten med ett riktigt god morgon
Mellan signalhorn och kaffe öppnar sig hjärtat
Staden är min, jag är hennes
och i dag börjar jag dansande: vem hänger på?
