← Zurück zu Η Οδός Της Ησυχίας
Το Φως Πίσω Από Την Κουρτίνα — Η Οδός Της Ησυχίας
Song 04 · Η Οδός Της Ησυχίας · Lundberg Selection

Το Φως Πίσω Από Την Κουρτίνα

Songseite · Album · Lundberg Selection

Spotify · Η Οδός Της Ησυχίας
Deutsch

Am Morgen geht es durch die Vorhänge,
ein Licht, das nicht gesehen werden will.
Legen Sie auf die Gerichte, Hände, Augen,
und sagt leise: „Du bist hier“.

Im Stuhl atmet mein Mantel,
hält die Hitze eines anderen Tages.
Das Brot auf dem Tisch riecht noch,
Wie die Zeit nie passiert ist.

Außerhalb der Kinder lachen ohne Gedanken,
Die Luft schüttelt die Pflanzen auf der Leiste.
Alles bewegt sich in ihrem eigenen Tempo,
ohne sie zu fahren.

Das Licht hinter dem Vorhang breitet sich aus,
Er fragt mich nicht, was ich denke.
Es füllt einfach den Platz ruhig,
Und ich erinnere mich daran zu sein.

Originaltext

Το πρωί περνά μέσα απ’ τις κουρτίνες,
ένα φως που δεν ζητά να φανεί.
Ακουμπά στα πιάτα, στα χέρια, στα μάτια,
και λέει σιγανά “είσαι εδώ”.

Στην καρέκλα το παλτό μου ανασαίνει,
κρατά τη ζέστη μιας άλλης μέρας.
Το ψωμί στο τραπέζι μυρίζει ακόμη,
σαν να μην πέρασε ο χρόνος ποτέ.

Έξω τα παιδιά γελούν χωρίς σκέψη,
ο αέρας κουνά τα φυτά στο περβάζι.
Όλα κινούνται με τον δικό τους ρυθμό,
χωρίς να χρειάζεται κανείς να τα οδηγήσει.

Το φως πίσω απ’ την κουρτίνα απλώνεται,
δεν με ρωτά τι σκέφτομαι.
Απλώς γεμίζει τον χώρο ήσυχα,
κι εγώ θυμάμαι να υπάρχω.

English

In the morning it passes through the curtains,
a light that doesn't want to be seen.
Lay on the dishes, hands, eyes,
and says silently “you are here”.

In the chair my coat breathes,
keeps the heat of another day.
The bread on the table still smells,
Like time never passed.

Outside the children laugh without thought,
The air shakes the plants on the ledge.
Everything moves at their own pace,
without having to drive them.

The light behind the curtain spreads,
He doesn't ask me what I think.
It just fills the place quietly,
And I remember being.

Svenska

På morgonen passerar den genom gardinerna,
Ett ljus som inte vill ses.
Lägg på disk, händer, ögon,
och säger tyst "du är här".

I stolen andas min kappa,
håller värmen på en annan dag.
Brödet på bordet luktar fortfarande,
Som tiden aldrig gått.

Utanför barnen skratta utan tanke,
Luften skakar plantorna på kanten.
Allt rör sig i sin egen takt,
utan att behöva köra dem.

Ljuset bakom gardinen sprids,
Han frågar mig inte vad jag tror.
Det fyller bara platsen tyst,
Och jag minns att jag var.