Español
El camino del pan se despierta lentamente,
entre el olor de los hornos y la lluvia.
Manos amasadas como oración,
pero sin pedir nada.
Un niño corre con su saco vacío,
Se ríe del viento que lo empuja.
Una mujer seca la harina en la cara,
Está respondiendo tranquilamente el día.
Los perros duermen detrás de las puertas,
el humo se levanta de las chimeneas húmedas.
Todo sabe sobre el trabajo y la paz,
como una promesa nunca dijo.
Y cuando el sol golpea las gafas,
el camino del pan todavía respira.
No necesitas hablar, sólo quédate,
y dejar que pase el día.
Texto original
La strada del pane si sveglia piano,
tra il profumo di forni e di pioggia.
Le mani impastano come preghiera,
ma senza chiedere nulla.
Un bambino corre col suo sacco vuoto,
ride del vento che lo spinge.
Una donna asciuga la farina sul viso,
il giorno le risponde con calma.
I cani dormono dietro le porte,
il fumo sale dai camini umidi.
Ogni cosa sa di lavoro e pace,
come una promessa mai detta.
E quando il sole bussa sui vetri,
la strada del pane respira ancora.
Non serve parlare, basta restare,
e lasciare che il giorno cammini.
English
The bread road wakes slowly,
between the scent of ovens and rain.
Hands knead as prayer,
but without asking for anything.
A child runs with his empty sack,
He laughs at the wind that pushes him.
A woman dries flour on her face,
She's responding calmly the day.
Dogs sleep behind the doors,
smoke rises from the wet chimneys.
Everything knows about work and peace,
as a promise never said.
And when the sun knocks on the glasses,
the bread road still breathes.
You don't need to talk, just stay,
and let the day walk.
Svenska
Brödvägen vaknar långsamt,
mellan doften av ugnar och regn.
Händerna knådar som bön,
Men utan att be om något.
Ett barn springer med sin tomma säck,
Han skrattar åt vinden som driver honom.
En kvinna torkar mjöl i ansiktet,
Hon svarar lugnt dagen.
Hundar sover bakom dörrarna,
Röken stiger från våta skorstenar.
Allt vet om arbete och fred,
Som ett löfte aldrig sagt.
Och när solen slår på glasögonen,
brödvägen andas fortfarande.
Du behöver inte prata, bara stanna,
och låt dagen gå.
