← Retour à La strada che respira
La strada del pane — La strada che respira
Morceau 18 · La strada che respira · Lundberg Selection

La strada del pane

Page du morceau · Album · Lundberg Selection

Spotify · La strada che respira
Français

La route du pain se réveille lentement,
entre le parfum des fours et la pluie.
Les mains pétrissent comme la prière,
mais sans rien demander.

Un enfant court avec son sac vide,
Il se moque du vent qui le pousse.
Une femme sèche la farine sur son visage,
Elle répond calmement le jour.

Les chiens dorment derrière les portes,
La fumée s'élève des cheminées humides.
Tout sait sur le travail et la paix,
comme une promesse jamais dit.

Et quand le soleil frappe sur les lunettes,
la route du pain respire encore.
Tu n'as pas besoin de parler, reste,
et laisse le jour marcher.

Texte original

La strada del pane si sveglia piano,
tra il profumo di forni e di pioggia.
Le mani impastano come preghiera,
ma senza chiedere nulla.

Un bambino corre col suo sacco vuoto,
ride del vento che lo spinge.
Una donna asciuga la farina sul viso,
il giorno le risponde con calma.

I cani dormono dietro le porte,
il fumo sale dai camini umidi.
Ogni cosa sa di lavoro e pace,
come una promessa mai detta.

E quando il sole bussa sui vetri,
la strada del pane respira ancora.
Non serve parlare, basta restare,
e lasciare che il giorno cammini.

English

The bread road wakes slowly,
between the scent of ovens and rain.
Hands knead as prayer,
but without asking for anything.

A child runs with his empty sack,
He laughs at the wind that pushes him.
A woman dries flour on her face,
She's responding calmly the day.

Dogs sleep behind the doors,
smoke rises from the wet chimneys.
Everything knows about work and peace,
as a promise never said.

And when the sun knocks on the glasses,
the bread road still breathes.
You don't need to talk, just stay,
and let the day walk.

Svenska

Brödvägen vaknar långsamt,
mellan doften av ugnar och regn.
Händerna knådar som bön,
Men utan att be om något.

Ett barn springer med sin tomma säck,
Han skrattar åt vinden som driver honom.
En kvinna torkar mjöl i ansiktet,
Hon svarar lugnt dagen.

Hundar sover bakom dörrarna,
Röken stiger från våta skorstenar.
Allt vet om arbete och fred,
Som ett löfte aldrig sagt.

Och när solen slår på glasögonen,
brödvägen andas fortfarande.
Du behöver inte prata, bara stanna,
och låt dagen gå.