← Retour à La strada che respira
Il primo caffè — La strada che respira
Morceau 17 · La strada che respira · Lundberg Selection

Il primo caffè

Page du morceau · Album · Lundberg Selection

Spotify · La strada che respira
Français

Le premier café n'a pas besoin de mots,
sel aussi lentement que le jour.
La vapeur attire de petites routes,
Ils disparaissent quand ils naissent.

Une cuillère à café tourne le silence,
La fenêtre permet à la respiration d'entrer.
Un homme ne pense à rien,
et se sent entier pendant un moment.

Le pain sur la table est encore chaud,
Le journal reste fermé.
Dehors, la ville n'est pas pressée,
Ça bouge comme ceux qui connaissent le temps.

Et dans le parfum doux et amer,
Tout revient simple et vrai.
Le premier café reste là,
fragile mais entier, comme tous les jours.

Texte original

Il primo caffè non ha bisogno di parole,
sale piano come il giorno.
Il vapore disegna piccole strade,
che spariscono appena nascono.

Un cucchiaino gira il silenzio,
la finestra lascia entrare il respiro.
Un uomo pensa al nulla preciso,
e si sente intero per un momento.

Il pane sul tavolo è ancora caldo,
il giornale resta chiuso.
Fuori, la città non ha fretta,
si muove come chi conosce il tempo.

E nel profumo dolce e amaro,
tutto torna semplice e vero.
Il primo caffè rimane lì,
fragile ma intero, come ogni giorno.

English

The first coffee does not need words,
salt as slowly as the day.
The steam draws small roads,
they disappear when they are born.

A teaspoon turns the silence,
The window lets the breath enter.
A man thinks of nothing,
and feels whole for a moment.

The bread on the table is still warm,
The newspaper remains closed.
Outside, the city has no hurry,
It moves like those who know time.

And in the sweet and bitter scent,
everything comes back simple and true.
The first coffee remains there,
fragile but whole, like every day.

Svenska

Det första kaffet behöver inte ord,
så långsamt som dagen.
Ångan drar små vägar,
De försvinner när de föds.

En tesked vänder tystnaden,
Fönstret låter andan komma in.
En man tänker på ingenting,
och känns hel för ett ögonblick.

Brödet på bordet är fortfarande varmt,
Tidningen är stängd.
Utanför har staden ingen bråttom,
Det rör sig som de som vet tid.

Och i den söta och bittra doften,
Allt kommer tillbaka enkelt och sant.
Det första kaffet finns kvar där,
ömtålig men hel, som varje dag.