← Volver a Linha 5000 Brasilândia
Linha 5000 Brasilândia — Linha 5000 Brasilândia
Canción 01 · Linha 5000 Brasilândia · Lundberg Selection

Linha 5000 Brasilândia

Página de la canción · Álbum · Lundberg Selection

Spotify · Linha 5000 Brasilândia
Español

Verso 1
Seis y media, enciendo el motor.
El ronquido despierta al barrio todavía oscuro.
Olor a diésel y asfalto mojado.
La llave gira, el panel se enciende.
Un día más en la línea.
Verso 2
La primera parada ya está llena.
La gente entra empujando, nadie habla.
Un joven prueba la tarjeta. No tiene saldo.
"No pasa", digo bajo.
Él baja refunfuñando.
Sigo.
Verso 3
El tráfico se detiene en la Marginal.
Bocina atrás, bocina delante.
Una señora en el asiento delantero aprieta el bolso.
Miro por el retrovisor.
Ella sonríe rápido.
Vuelvo al volante.
Verso 4
Mediodía, el sol quema el vidrio.
El aire acondicionado lleva tiempo roto.
Los pasajeros se abanican la cara con periódicos.
Un niño señala afuera.
"¡Mira el avión!"
Sonrío sin querer.
Verso 5
Tarde de lluvia gruesa.
El limpiaparabrisas va y viene.
Una muchacha sube empapada.
Da las buenas tardes, paga el pasaje.
"Buenas tardes", respondo.
Se sienta cerca de la ventana.
Verso 6
Llega la noche, luces de la ciudad.

Último viaje, casi vacío.
Paro en la terminal.
Apago el motor.
Silencio dentro del autobús.
Miro el retrovisor vacío.
Mañana temprano otra vez.
Final (bajo, casi susurrado)
El motor se enfría...
las luces se apagan...
el autobús queda quieto...
...quieto.

Texto original

Verso 1
Seis e meia, ligo o motor.
O ronco acorda o bairro ainda escuro.
Cheiro de diesel e asfalto molhado.
A chave gira, o painel acende.
Mais um dia na linha.
Verso 2
A primeira parada já lotada.
Gente entra empurrando, ninguém fala.
Um rapaz tenta o cartão. Não tem crédito.
"Não passa", digo baixo.
Ele desce resmungando.
Sigo.
Verso 3
Trânsito para na Marginal.
Buzina atrás, buzina na frente.
Uma senhora no banco da frente segura a bolsa com força.
Olho pelo retrovisor.
Ela sorri rápido.
Volto pro volante.
Verso 4
Meio-dia, sol queima o vidro.
Ar-condicionado quebrado faz tempo.
Passageiros abanam o rosto com jornal.
Uma criança aponta pra fora.
"Olha o avião!"
Eu sorrio sem querer.
Verso 5
Tarde de chuva grossa.
O limpador vai e volta.
Uma moça entra ensopada.
Dá boa tarde, paga a passagem.
"Boa tarde", respondo.
Ela senta perto da janela.
Verso 6
Noite chega, luzes da cidade.

Última viagem, quase vazio.
Paro no terminal.
Desligo o motor.
Silêncio dentro do ônibus.
Olho o retrovisor vazio.
Amanhã cedo de novo.
Final (baixo, quase sussurrado)
O motor esfria...
as luzes apagam...
o ônibus fica quieto...
...quieto.

English

Verse 1
Six-thirty, I start the engine.
The rumble wakes the neighborhood still dark.
Smell of diesel and wet asphalt.
The key turns, the dashboard lights up.
One more day on the line.
Verse 2
The first stop is already packed.
People push their way in, nobody talks.
A young man tries the card. No credit.
"It won't go through", I say low.
He gets off, muttering.
I go on.
Verse 3
Traffic stops on the Marginal.
Horn behind, horn ahead.
A woman in the front seat holds her bag tight.
I look in the rearview mirror.
She smiles quickly.
I return to the wheel.
Verse 4
Noon, sun burns the glass.
The air conditioning has been broken for ages.
Passengers fan their faces with newspapers.
A child points outside.
"Look, the airplane!"
I smile without meaning to.
Verse 5
Afternoon of heavy rain.
The wiper goes back and forth.
A young woman gets on soaked.
She says good afternoon, pays the fare.
"Good afternoon", I answer.
She sits near the window.
Verse 6
Night arrives, city lights.

Last trip, almost empty.
I stop at the terminal.
I turn off the engine.
Silence inside the bus.
I look at the empty rearview mirror.
Tomorrow early again.
Final (low, almost whispered)
The engine cools...
the lights go out...
the bus grows quiet...
...quiet.

Svenska

Vers 1
Halv sju startar jag motorn.
Motorbrummet väcker kvarteret som ännu är mörkt.
Doft av diesel och våt asfalt.
Nyckeln vrids, panelen tänds.
Ännu en dag på linjen.
Vers 2
Första hållplatsen är redan full.
Folk tränger sig in, ingen säger något.
En ung man provar kortet. Det finns ingen kredit.
"Det går inte igenom", säger jag lågt.
Han går av och muttrar.
Jag fortsätter.
Vers 3
Trafiken stannar på Marginal.
Tuta bakom, tuta framför.
En kvinna på främre sätet håller hårt i väskan.
Jag ser i backspegeln.
Hon ler snabbt.
Jag återvänder till ratten.
Vers 4
Mitt på dagen bränner solen glaset.
Luftkonditioneringen har varit trasig länge.
Passagerare fläktar ansiktet med tidningar.
Ett barn pekar ut.
"Titta, flygplanet!"
Jag ler utan att mena det.
Vers 5
Eftermiddag med tungt regn.
Vindrutetorkaren går fram och tillbaka.
En ung kvinna kliver på genomblöt.
Hon säger god eftermiddag, betalar resan.
"God eftermiddag", svarar jag.
Hon sätter sig nära fönstret.
Vers 6
Natten kommer, stadens ljus.

Sista turen, nästan tom.
Jag stannar vid terminalen.
Jag stänger av motorn.
Tystnad inne i bussen.
Jag ser i den tomma backspegeln.
I morgon bitti igen.
Final (lågt, nästan viskat)
Motorn svalnar...
ljusen slocknar...
bussen blir stilla...
...stilla.