← 戻る Linha 5000 Brasilândia
Linha 5000 Brasilândia — Linha 5000 Brasilândia
曲 01 · Linha 5000 Brasilândia · Lundberg Selection

Linha 5000 Brasilândia

曲ページ · アルバム · Lundberg Selection

Spotify · Linha 5000 Brasilândia
日本語

第1節
六時半、私はエンジンをかける。
うなりがまだ暗い地区を起こす。
ディーゼルと濡れたアスファルトの匂い。
鍵が回り、計器盤が光る。
路線の上のもう一日。
第2節
最初の停留所はもう満員だ。
人々は押し合って乗り、誰も話さない。
若い男がカードを試す。残高がない。
「通りません」と私は低く言う。
彼はぶつぶつ言いながら降りる。
私は進む。
第3節
マージナルで交通が止まる。
後ろでクラクション、前でもクラクション。
前の席の女性が鞄を強く抱える。
私はバックミラーを見る。
彼女は短く笑う。
私はハンドルに戻る。
第4節
正午、太陽がガラスを焼く。
エアコンはずっと前から壊れている。
乗客は新聞で顔をあおぐ。
子どもが外を指す。
「飛行機を見て!」
私は思わず笑う。
第5節
激しい雨の午後。
ワイパーが行って戻る。
若い女性がずぶ濡れで乗ってくる。
こんにちはと言い、運賃を払う。
「こんにちは」と私は答える。
彼女は窓の近くに座る。
第6節
夜が来る、街の明かり。

最後の便、ほとんど空。
私はターミナルで止まる。
エンジンを切る。
バスの中の沈黙。
空のバックミラーを見る。
明日の朝また。
フィナーレ(低く、ほとんどささやきで)
エンジンが冷える...
明かりが消える...
バスは静かになる...
...静かに。

原文

Verso 1
Seis e meia, ligo o motor.
O ronco acorda o bairro ainda escuro.
Cheiro de diesel e asfalto molhado.
A chave gira, o painel acende.
Mais um dia na linha.
Verso 2
A primeira parada já lotada.
Gente entra empurrando, ninguém fala.
Um rapaz tenta o cartão. Não tem crédito.
"Não passa", digo baixo.
Ele desce resmungando.
Sigo.
Verso 3
Trânsito para na Marginal.
Buzina atrás, buzina na frente.
Uma senhora no banco da frente segura a bolsa com força.
Olho pelo retrovisor.
Ela sorri rápido.
Volto pro volante.
Verso 4
Meio-dia, sol queima o vidro.
Ar-condicionado quebrado faz tempo.
Passageiros abanam o rosto com jornal.
Uma criança aponta pra fora.
"Olha o avião!"
Eu sorrio sem querer.
Verso 5
Tarde de chuva grossa.
O limpador vai e volta.
Uma moça entra ensopada.
Dá boa tarde, paga a passagem.
"Boa tarde", respondo.
Ela senta perto da janela.
Verso 6
Noite chega, luzes da cidade.

Última viagem, quase vazio.
Paro no terminal.
Desligo o motor.
Silêncio dentro do ônibus.
Olho o retrovisor vazio.
Amanhã cedo de novo.
Final (baixo, quase sussurrado)
O motor esfria...
as luzes apagam...
o ônibus fica quieto...
...quieto.

English

Verse 1
Six-thirty, I start the engine.
The rumble wakes the neighborhood still dark.
Smell of diesel and wet asphalt.
The key turns, the dashboard lights up.
One more day on the line.
Verse 2
The first stop is already packed.
People push their way in, nobody talks.
A young man tries the card. No credit.
"It won't go through", I say low.
He gets off, muttering.
I go on.
Verse 3
Traffic stops on the Marginal.
Horn behind, horn ahead.
A woman in the front seat holds her bag tight.
I look in the rearview mirror.
She smiles quickly.
I return to the wheel.
Verse 4
Noon, sun burns the glass.
The air conditioning has been broken for ages.
Passengers fan their faces with newspapers.
A child points outside.
"Look, the airplane!"
I smile without meaning to.
Verse 5
Afternoon of heavy rain.
The wiper goes back and forth.
A young woman gets on soaked.
She says good afternoon, pays the fare.
"Good afternoon", I answer.
She sits near the window.
Verse 6
Night arrives, city lights.

Last trip, almost empty.
I stop at the terminal.
I turn off the engine.
Silence inside the bus.
I look at the empty rearview mirror.
Tomorrow early again.
Final (low, almost whispered)
The engine cools...
the lights go out...
the bus grows quiet...
...quiet.

Svenska

Vers 1
Halv sju startar jag motorn.
Motorbrummet väcker kvarteret som ännu är mörkt.
Doft av diesel och våt asfalt.
Nyckeln vrids, panelen tänds.
Ännu en dag på linjen.
Vers 2
Första hållplatsen är redan full.
Folk tränger sig in, ingen säger något.
En ung man provar kortet. Det finns ingen kredit.
"Det går inte igenom", säger jag lågt.
Han går av och muttrar.
Jag fortsätter.
Vers 3
Trafiken stannar på Marginal.
Tuta bakom, tuta framför.
En kvinna på främre sätet håller hårt i väskan.
Jag ser i backspegeln.
Hon ler snabbt.
Jag återvänder till ratten.
Vers 4
Mitt på dagen bränner solen glaset.
Luftkonditioneringen har varit trasig länge.
Passagerare fläktar ansiktet med tidningar.
Ett barn pekar ut.
"Titta, flygplanet!"
Jag ler utan att mena det.
Vers 5
Eftermiddag med tungt regn.
Vindrutetorkaren går fram och tillbaka.
En ung kvinna kliver på genomblöt.
Hon säger god eftermiddag, betalar resan.
"God eftermiddag", svarar jag.
Hon sätter sig nära fönstret.
Vers 6
Natten kommer, stadens ljus.

Sista turen, nästan tom.
Jag stannar vid terminalen.
Jag stänger av motorn.
Tystnad inne i bussen.
Jag ser i den tomma backspegeln.
I morgon bitti igen.
Final (lågt, nästan viskat)
Motorn svalnar...
ljusen slocknar...
bussen blir stilla...
...stilla.