← 돌아가기 Linha 5000 Brasilândia
Linha 5000 Brasilândia — Linha 5000 Brasilândia
곡 01 · Linha 5000 Brasilândia · Lundberg Selection

Linha 5000 Brasilândia

곡 페이지 · 앨범 · Lundberg Selection

Spotify · Linha 5000 Brasilândia
한국어

1절
여섯 시 반, 나는 엔진을 켠다.
그르렁거림이 아직 어두운 동네를 깨운다.
디젤과 젖은 아스팔트 냄새.
열쇠가 돌고, 계기판에 불이 들어온다.
노선 위의 또 하루.
2절
첫 정류장은 벌써 가득 찼다.
사람들이 밀고 들어오고, 아무도 말하지 않는다.
한 젊은 남자가 카드를 댄다. 잔액이 없다.
"안 됩니다", 나는 낮게 말한다.
그는 투덜거리며 내린다.
나는 계속 간다.
3절
마르지날에서 교통이 멈춘다.
뒤에서 경적, 앞에서도 경적.
앞좌석의 여자가 가방을 꽉 잡는다.
나는 백미러를 본다.
그녀가 짧게 웃는다.
나는 운전대로 돌아간다.
4절
정오, 해가 유리를 태운다.
에어컨은 오래전부터 고장이다.
승객들은 신문으로 얼굴에 부채질한다.
한 아이가 밖을 가리킨다.
"비행기 봐!"
나는 나도 모르게 웃는다.
5절
굵은 비의 오후.
와이퍼가 갔다 온다.
한 젊은 여자가 흠뻑 젖어 올라온다.
안녕하세요 하고, 요금을 낸다.
"안녕하세요", 내가 대답한다.
그녀는 창가에 앉는다.
6절
밤이 오고, 도시의 불빛.

마지막 운행, 거의 비어 있다.
나는 터미널에 선다.
엔진을 끈다.
버스 안의 침묵.
빈 백미러를 본다.
내일 이른 아침 다시.
마지막 (낮게, 거의 속삭이듯)
엔진이 식는다...
불빛이 꺼진다...
버스가 조용해진다...
...조용히.

원문

Verso 1
Seis e meia, ligo o motor.
O ronco acorda o bairro ainda escuro.
Cheiro de diesel e asfalto molhado.
A chave gira, o painel acende.
Mais um dia na linha.
Verso 2
A primeira parada já lotada.
Gente entra empurrando, ninguém fala.
Um rapaz tenta o cartão. Não tem crédito.
"Não passa", digo baixo.
Ele desce resmungando.
Sigo.
Verso 3
Trânsito para na Marginal.
Buzina atrás, buzina na frente.
Uma senhora no banco da frente segura a bolsa com força.
Olho pelo retrovisor.
Ela sorri rápido.
Volto pro volante.
Verso 4
Meio-dia, sol queima o vidro.
Ar-condicionado quebrado faz tempo.
Passageiros abanam o rosto com jornal.
Uma criança aponta pra fora.
"Olha o avião!"
Eu sorrio sem querer.
Verso 5
Tarde de chuva grossa.
O limpador vai e volta.
Uma moça entra ensopada.
Dá boa tarde, paga a passagem.
"Boa tarde", respondo.
Ela senta perto da janela.
Verso 6
Noite chega, luzes da cidade.

Última viagem, quase vazio.
Paro no terminal.
Desligo o motor.
Silêncio dentro do ônibus.
Olho o retrovisor vazio.
Amanhã cedo de novo.
Final (baixo, quase sussurrado)
O motor esfria...
as luzes apagam...
o ônibus fica quieto...
...quieto.

English

Verse 1
Six-thirty, I start the engine.
The rumble wakes the neighborhood still dark.
Smell of diesel and wet asphalt.
The key turns, the dashboard lights up.
One more day on the line.
Verse 2
The first stop is already packed.
People push their way in, nobody talks.
A young man tries the card. No credit.
"It won't go through", I say low.
He gets off, muttering.
I go on.
Verse 3
Traffic stops on the Marginal.
Horn behind, horn ahead.
A woman in the front seat holds her bag tight.
I look in the rearview mirror.
She smiles quickly.
I return to the wheel.
Verse 4
Noon, sun burns the glass.
The air conditioning has been broken for ages.
Passengers fan their faces with newspapers.
A child points outside.
"Look, the airplane!"
I smile without meaning to.
Verse 5
Afternoon of heavy rain.
The wiper goes back and forth.
A young woman gets on soaked.
She says good afternoon, pays the fare.
"Good afternoon", I answer.
She sits near the window.
Verse 6
Night arrives, city lights.

Last trip, almost empty.
I stop at the terminal.
I turn off the engine.
Silence inside the bus.
I look at the empty rearview mirror.
Tomorrow early again.
Final (low, almost whispered)
The engine cools...
the lights go out...
the bus grows quiet...
...quiet.

Svenska

Vers 1
Halv sju startar jag motorn.
Motorbrummet väcker kvarteret som ännu är mörkt.
Doft av diesel och våt asfalt.
Nyckeln vrids, panelen tänds.
Ännu en dag på linjen.
Vers 2
Första hållplatsen är redan full.
Folk tränger sig in, ingen säger något.
En ung man provar kortet. Det finns ingen kredit.
"Det går inte igenom", säger jag lågt.
Han går av och muttrar.
Jag fortsätter.
Vers 3
Trafiken stannar på Marginal.
Tuta bakom, tuta framför.
En kvinna på främre sätet håller hårt i väskan.
Jag ser i backspegeln.
Hon ler snabbt.
Jag återvänder till ratten.
Vers 4
Mitt på dagen bränner solen glaset.
Luftkonditioneringen har varit trasig länge.
Passagerare fläktar ansiktet med tidningar.
Ett barn pekar ut.
"Titta, flygplanet!"
Jag ler utan att mena det.
Vers 5
Eftermiddag med tungt regn.
Vindrutetorkaren går fram och tillbaka.
En ung kvinna kliver på genomblöt.
Hon säger god eftermiddag, betalar resan.
"God eftermiddag", svarar jag.
Hon sätter sig nära fönstret.
Vers 6
Natten kommer, stadens ljus.

Sista turen, nästan tom.
Jag stannar vid terminalen.
Jag stänger av motorn.
Tystnad inne i bussen.
Jag ser i den tomma backspegeln.
I morgon bitti igen.
Final (lågt, nästan viskat)
Motorn svalnar...
ljusen slocknar...
bussen blir stilla...
...stilla.