Français
Le réverbère s’allume
et s’étend le long du chemin.
Dans l’espace sombre
il devient une petite île
où la chaleur demeure.
Quand la nuit se creuse,
la lumière devient plus vive.
Des pas solitaires
restent à cet endroit
et se reposent en silence.
Chaque lumière,
chaque histoire,
les personnes seules
se relient comme ensemble
et s’infiltrent dans le cœur.
Moi aussi je me tiens sous cette lumière
avec mon ombre.
L’air froid de la nuit
se change en chaleur
et fond lentement.
Dans la lumière du réverbère
tout se repose.
Être seul, la solitude aussi,
s’appuie contre la lumière
et demeure ici, maintenant.
Texte original
가로등 불빛 켜지며
길 따라 번지고
어두운 공간 속
작은 섬 되어
따뜻함 남아네
밤이 깊어들며
불빛은 더 밝아지고
외로운 발걸음
이 자리 머물며
조용히 쉬어네
각각의 불빛들
각각의 이야기
혼자인 사람들
함께인 듯 이어져
마음에 스며네
나도 그 빛 아래
내 그림자와 서
차가운 밤 공기
온기로 변하며
천천히 녹아네
가로등 불빛 속
모든 것 쉬어가
혼자임도 외로움도
빛 속에 기대어
지금 여기 머물러
English
The streetlamp switches on
and spreads along the road.
Inside the dark space
it becomes a small island
where warmth remains.
As the night deepens,
the light grows brighter.
Lonely footsteps
stay in this place
and quietly rest.
Each light,
each story,
people alone
are joined as if together
and seep into the heart.
I too stand beneath that light
with my shadow.
The cold night air
turns into warmth
and slowly melts.
Inside the streetlamp light
everything rests.
Being alone, even loneliness,
leans into the light
and stays here, now.
Svenska
Gatlyktans ljus tänds
och breder ut sig längs vägen.
I det mörka rummet
blir det en liten ö
där värmen blir kvar.
När natten djupnar
blir ljuset klarare.
Ensamma steg
stannar på denna plats
och vilar tyst.
Varje ljus,
varje berättelse,
människor som är ensamma
knyts som om de var tillsammans
och sjunker in i hjärtat.
Också jag står under ljuset
med min skugga.
Den kalla nattluften
förvandlas till värme
och smälter långsamt.
I gatlyktans ljus
vilar allting.
Att vara ensam, också ensamheten,
lutar sig mot ljuset
och stannar här, nu.