Français
Les vagues frappent la poitrine du rocher
mais ne brisent pas sa racine
j'apprends à tenir debout
même quand la tempête appelle
la mer bouge sans fin
pourtant son cœur reste calme
je tends l'oreille et j'entends mon propre son
dans le rythme de sa force
les vagues naissent et les vagues s'effacent
la mer demeure
j'apprends à lâcher prise
et pourtant je n'ai rien perdu
quand la mer et le ciel se rejoignent
je sais que rien n'est parti
la mer porte
dans sa profondeur, elle me porte
Texte original
浪击岩胸襟
不破其根基
我学会屹立
纵风暴呼唤
海动无休止
然其心寂静
侧耳闻己音
于其力律中
浪生又浪灭
海恒存
我学会放手
却不曾失去
当海天相接
知无物逝去
海承载
其深处 承载我
English
Waves strike the rock's chest
but do not break its root
I learn to stand firm
even when the storm calls
the sea moves without end
yet its heart is silent
I lean my ear and hear my own sound
inside the rhythm of its force
waves are born and waves disappear
the sea remains
I learn to let go
and still I have not lost
when sea and sky meet
I know nothing is gone
the sea carries
in its depth, it carries me
Svenska
Vågor slår mot klippans bröst
men bryter inte dess grund
jag lär mig att stå fast
även när stormen ropar
havet rör sig utan slut
men dess hjärta är stilla
jag lutar örat och hör min egen ton
i rytmen av dess kraft
vågor föds och vågor dör
havet består
jag lär mig att släppa taget
men har ändå inte förlorat
när hav och himmel möts
vet jag att inget går förlorat
havet bär
i sitt djup bär det mig