日本語
灰が記憶を育てるから、
痛みから、静かな家。
タイムは無駄を保ちません。
そして、まだ出てきます。
そこに立つ花、
火事があったら、
理解する愛を運ぶ,
人間性が見えるもの
静かに息づく石
古い世界の苦しみから。
しかし、美しさは賢く残る、
塵を歪める。
そして中心の上昇とき、
夕食、ほこり、夜 —
誰が住んでいるのか、
癒しが平和をもたらす方法。
原文
Aus Asche wächst Erinnerung,
aus Schmerz ein stilles Haus.
Die Zeit hält keinen Zügel,
und dennoch kommen wir raus.
Die Blume, die dort steht,
wo Feuer einmal war,
trägt Liebe, die versteht,
was Menschsein offenbar.
Die Steine atmen leise,
vom Leid der alten Welt.
Doch Schönheit bleibt die Weise,
die sich dem Staub entstellt.
Und wenn das Herz sich hebt,
aus Glut, aus Staub, aus Nacht —
dann weiß, wer weiterlebt,
wie Heilung Frieden macht.
English
From ashes grows memory,
out of pain a quiet house.
Time does not hold a rein,
And yet we come out.
The flower that stands there,
Where once there was fire,
carries love that understands,
What humanness is apparent.
The stones breathe quietly,
from the suffering of the old world.
But beauty remains the wise,
which distorts the dust.
And when the heart lifts,
of embers, of dust, of night —
Then know who lives on,
How healing makes peace.
Svenska
Från aska växer minnet,
Av smärta ett lugnt hus.
Tiden håller inte ett tyn,
Och ändå kommer vi ut.
Den blomma som står där,
Där en gång fanns eld,
bär kärlek som förstår,
Vilken mänsklighet är uppenbar.
Stenarna andas tyst,
från den gamla världens lidande.
Men skönheten är den vise,
som förvränger dammet.
Och när hjärtat lyfter,
av stoft, natt,
Vet vem som lever på,
Hur helande gör fred.