日本語
霧が茶畑の丘を覆い尽くす
空はまだ低い
私は列に沿ってゆっくり歩く
濡れた葉が指先に触れる
足の下は柔らかい土
長い朝
左手で枝を支える
右手で若い葉を摘む
冷えが肌に張りつく
シャツに茶の匂いが染みる
人の声は遠ざかる
丘は静けさを保つ
太陽はまだ姿を見せない
ただ少し明るくなる
葉がかすかに揺れる
私が身をかがめると
風が横を通る
急がずに
私はゆっくり息をする
霧が胸に入る
手は疲れ、それから慣れる
背中は斜面に沿って傾く
そして私もそれに傾く
いつものように
茶の袋が少しずつ満ちる
数える必要はない
一つかみの葉ごとに
今朝の分になる
私は仕事を終える
そして立ち止まる
霧が薄くなると
袋の口を結ぶ
丘が目の前に開く
葉はまだ温かい
一日は続く
いつもの日々のように
原文
Sương phủ kín đồi trà
trời còn thấp
tôi bước chậm theo hàng
lá ướt đầu ngón tay
đất mềm dưới chân
một buổi sáng dài
Tay trái giữ cành
tay phải ngắt lá non
hơi lạnh bám da
áo thấm mùi trà
tiếng người xa dần
đồi giữ im
Mặt trời chưa lộ
chỉ sáng hơn chút
lá rung nhẹ
khi tôi cúi xuống
gió đi ngang
không vội
Tôi thở chậm
sương vào ngực
tay mỏi rồi quen
lưng nghiêng theo dốc
và tôi nghiêng theo
như vẫn vậy
Bao trà đầy dần
không cần đếm
mỗi nắm lá
là phần sáng nay
tôi làm cho xong
rồi đứng lại
Khi sương mỏng đi
tôi buộc miệng bao
đồi mở ra trước mắt
lá còn ấm
ngày tiếp tục
như mọi ngày
English
Mist covers the whole tea hill
the sky still hangs low
I walk slowly along the row
wet leaves at my fingertips
soft earth underfoot
a long morning
Left hand holds the branch
right hand picks young leaves
cold clings to the skin
the shirt takes in the smell of tea
voices fade farther away
the hill keeps quiet
The sun has not appeared
only a little more light
leaves tremble softly
as I bend down
wind passes by
without hurry
I breathe slowly
mist enters my chest
hands grow tired, then used to it
the back leans with the slope
and I lean with it
as always
The tea sack fills little by little
no need to count
each handful of leaves
is this morning's share
I finish the work
then stand still
When the mist thins
I tie the sack shut
the hill opens before my eyes
the leaves are still warm
the day continues
like every day
Svenska
Dimman täcker hela teberget
himlen hänger ännu lågt
jag går långsamt längs raden
våta blad vid fingertopparna
mjuk jord under fötterna
en lång morgon
Vänster hand håller grenen
höger hand nyper av unga blad
kyla fastnar på huden
skjortan drar åt sig tedoft
människoröster försvinner längre bort
berget behåller tystnaden
Solen har inte visat sig
det är bara lite ljusare
bladen darrar lätt
när jag böjer mig ner
vinden går förbi
utan brådska
Jag andas långsamt
dimman går in i bröstet
händerna blir trötta och vänjer sig
ryggen lutar med sluttningen
och jag lutar med den
som alltid
Tesäcken fylls långsamt
utan att behöva räknas
varje handfull blad
är denna morgons del
jag gör färdigt
och stannar upp
När dimman tunnas ut
knyter jag säcken
berget öppnar sig framför ögonen
bladen är ännu varma
dagen fortsätter
som varje dag