← Voltar para Między Pracą a Ciszą
Toruń Piekarnia o Świcie — Między Pracą a Ciszą
Faixa 11 · Między Pracą a Ciszą · Lundberg Selection

Toruń Piekarnia o Świcie

Página da faixa · Álbum · Lundberg Selection

Spotify · Między Pracą a Ciszą
Português

[ Destinatário 1]
O mundo dorme fora da janela,
O fogão ruge como o coração.
Mãos na farinha do cotovelo.
O bolo fica quente, vivo.
Os pães de gengibre acordam no calor.
[Recipiente 2]
Quente como o hálito de um gigante.
O suor escorre pelo pescoço, misturado com farinha.
Formo raízes, estrelas, corações...
Cada forma lembra as mãos de uma avó.
O ritmo mantém-me vivo.
[Recipiente 3]
As placas chamam para a folha –
Um despertador para toda a cidade.
O cheiro de canela entra nos pulmões,
Doce, pesado.
Não há escapatória.
[Recipiente 4]
A quarta rua está vazia.
Eu, fogo, bolo, silêncio entre eles.
Eu tiro o pão – ouro, vapor.
Todos pesam tanto como ontem.
Nada muda.
[Recipiente 5]
A luz passa pelas fendas.
O fogão está silencioso, a respirar.
Eu também respiro – mais fundo.
Torun acorda
Ao meu calor.
[Outro]
A trancar a porta do forno.
O calor fica em mim.
Comecei há muito tempo.
É como todas as manhãs.

Texto original

[Zwrotka 1]
Świat śpi za oknem,
piec huczy jak serce.
Ręce w mące do łokci.
Ciasto rośnie ciepłe, żywe.
Pierniki budzą się w żarze.
[Zwrotka 2]
Ciepło jak oddech olbrzyma.
Pot spływa po karku, miesza się z mąką.
Formuję korzenie, gwiazdki, serca –
każdy kształt pamięta ręce babki.
Rytm trzyma mnie przy życiu.
[Zwrotka 3]
Blachy dzwonią o blachę –
budzik dla całego miasta.
Zapach cynamonu wdziera się w płuca,
słodki, ciężki.
Nie ma ucieczki.
[Zwrotka 4]
O czwartej ulica pusta.
Ja, ogień, ciasto, cisza między nimi.
Wyjmuję bochenki – złote, parujące.
Każdy waży tyle samo jak wczoraj.
Nic się nie zmienia.
[Zwrotka 5]
Światło wkrada się przez szpary.
Piec milknie, oddycha.
Ja też oddycham – głębiej.
Toruń budzi się
na moim cieple.
[Outro]
Zamykam drzwiczki pieca.
Ciepło zostaje we mnie.
Ja zaczęłam dawno.
Jak co świt.

English

[Recipient 1]
The world sleeps outside the window,
The stove roars like the heart.
Hands in elbow flour.
The cake grows warm, alive.
The gingerbreads wake up in the heat.
[Recipient 2]
Warm like the breath of a giant.
The sweat runs down the neck, mixed with flour.
I form roots, stars, hearts –
Every shape remembers a grandmother's hands.
Rhythm keeps me alive.
[Recipient 3]
The plates call for the sheet –
An alarm clock for the whole city.
The smell of cinnamon enters the lungs,
Sweet, heavy.
There's no escape.
[Recipient 4]
Fourth street's empty.
Me, fire, cake, silence between them.
I take out the loaf – gold, steaming.
Everyone weighs as much as yesterday.
Nothing changes.
[Recipient 5]
The light creeps through the cracks.
The stove is silent, breathing.
I breathe too – deeper.
Torun wakes up
On my heat.
[Outro]
Locking the oven door.
The heat stays in me.
I started a long time ago.
It's like every dawn.

Svenska

[Mottagare 1]
Världen sover utanför fönstret,
Spisen ryter som hjärtat.
Händer i armbågsmjöl.
Kakan växer varm, levande.
Gingerbreads vaknar i värmen.
[Mottagare 2]
Varmt som en jättes andetag.
Svettet går ner i nacken, blandat med mjöl.
Jag bildar rötter, stjärnor, hjärtan -
Varje form minns en mormors händer.
Rytm håller mig vid liv.
[Mottagare 3]
Plattorna kräver arket -
En väckarklocka för hela staden.
Lukten av kanel kommer in i lungorna,
Söt, tung.
Det finns ingen flykt.
[Mottagare 4]
Fjärde gatan är tom.
Jag, eld, tårta, tystnad mellan dem.
Jag tar ut loafen – guld, ångande.
Alla väger lika mycket som igår.
Inget förändras.
[Mottagare 5]
Ljuset kryper genom sprickorna.
Spisen är tyst, andas.
Jag andas också - djupare.
Torun vaknar
På min värme.
[Outro]
Låsa ugnen dörren.
Värmen stannar i mig.
Jag började för länge sedan.
Det är som varje gryning.