Svenska
Vers 1
Mellan gran och björkars ljusa skugga,
vilar tiden som en gammal vän.
Ett rådjur stannar, lyssnar stilla,
och världen tystnar – än en gång.
Vers 2
En stig leder djupt där mossan andas,
vattnet droppar, mjukt och klart.
Luften doftar jord och minnen,
av något kärt vi hållit kvar.
Vers 3
Ingen mäter längre dagens timmar,
ingen ropar i den tomma luft.
Allt som finns är enkel närvaro,
trygg och stilla, hjärtats luft.
Vers 4
När skymning sänks i skogens gröna krona,
och kvällens tystnad drar förbi,
står hjärtat tyst men fullt av liv,
i allt som jorden ger och håller fri.
English
Verse 1
Between spruce and the light shadow of birches,
time rests like an old friend.
A roe deer stops, listens quietly,
and the world falls silent once again.
Verse 2
A path leads deep where the moss breathes,
water drips, soft and clear.
The air smells of earth and memories,
of something dear we have held on to.
Verse 3
No one measures the day's hours anymore,
no one calls into the empty air.
All that exists is simple presence,
safe and still, the heart's air.
Verse 4
When dusk lowers into the forest's green crown,
and evening's silence passes by,
the heart stands quiet but full of life,
in all the earth gives and keeps free.