Français
Couplet 1
Entre l’épicéa et l’ombre claire des bouleaux,
le temps repose comme un vieil ami.
Un chevreuil s’arrête, écoute en silence,
et le monde se tait encore une fois.
Couplet 2
Un sentier mène profond là où la mousse respire,
l’eau goutte, douce et claire.
L’air sent la terre et les souvenirs,
quelque chose de cher que nous avons gardé.
Couplet 3
Personne ne mesure plus les heures du jour,
personne n’appelle dans l’air vide.
Tout ce qui existe est simple présence,
sûre et silencieuse, l’air du cœur.
Couplet 4
Quand le crépuscule descend dans la couronne verte de la forêt,
et que le silence du soir passe,
le cœur se tient muet mais plein de vie,
dans tout ce que la terre donne et garde libre.
Texte original
Vers 1
Mellan gran och björkars ljusa skugga,
vilar tiden som en gammal vän.
Ett rådjur stannar, lyssnar stilla,
och världen tystnar – än en gång.
Vers 2
En stig leder djupt där mossan andas,
vattnet droppar, mjukt och klart.
Luften doftar jord och minnen,
av något kärt vi hållit kvar.
Vers 3
Ingen mäter längre dagens timmar,
ingen ropar i den tomma luft.
Allt som finns är enkel närvaro,
trygg och stilla, hjärtats luft.
Vers 4
När skymning sänks i skogens gröna krona,
och kvällens tystnad drar förbi,
står hjärtat tyst men fullt av liv,
i allt som jorden ger och håller fri.
English
Verse 1
Between spruce and the light shadow of birches,
time rests like an old friend.
A roe deer stops, listens quietly,
and the world falls silent once again.
Verse 2
A path leads deep where the moss breathes,
water drips, soft and clear.
The air smells of earth and memories,
of something dear we have held on to.
Verse 3
No one measures the day's hours anymore,
no one calls into the empty air.
All that exists is simple presence,
safe and still, the heart's air.
Verse 4
When dusk lowers into the forest's green crown,
and evening's silence passes by,
the heart stands quiet but full of life,
in all the earth gives and keeps free.