Svenska
Vers 1
Förlossningslamporna glöder mjukt klockan tre på morgonen
monitorer piper ett nytt hjärtas rytm
Jag håller moderns hand, syster
händer som doftar kardemumma och antiseptiskt
henna bleknad till skuggor i mina handflator
samma mönster som månaden då hoppet gled bort
Vers 2
Familjen strömmar in med blommor och tårar
Jag lämnar över knytet, hårt lindat
de kallar mig ängel, mirakelarbetare
Jag nickar, slätar ut lakanen
avdelningen lär dig förnyelse
även när din egen jord ligger i träda
Vers 3
Det första skriket skär genom den spända luften
Jag räknar fingrar och tår, mumlar allt fint
modern frågar, ögonen fulla, är det svårt?
utan egna?
Jag säger varje födelse är en gåva
gåvor kommer inslagna för andra att öppna
Vers 4
Skift suddas ut i gryningens grå ljus
Jag tvättar mig, följer hennans svaga linjer
förlossningar märker mina ben
kroppen trött men ändå på något sätt full
kretsloppet vänder utan mig
lämnar sitt vattenmärke på min hud
Vers 5
Månen silas genom lamellgardinerna
kastar ränder över linoleumgolvet
Jag stannar upp, hör de nyföddas kör
en sång min kropp känner men inte sjunger
mönster fullbordar sig själva
mitt är mellanrummet
Vers 6
Jag ska vara barnmorska åt dessa början
medan mitt eget väntar i ett annat liv
Leicesters nätter föder nya historier
även när min väntar, utan namn
Jag lämnar kanten i lådan.
Originaltext
Verse 1
Delivery lights glow soft at 3 AM
monitors beep a new heart’s rhythm
I hold the mother’s hand, sister
hands smelling of cardamom and antiseptic
henna faded to ghosts on my palms
same pattern as the month hope slipped away
Verse 2
Family crowds in with flowers and tears
I hand over the bundle, swaddled tight
they call me angel, miracle worker
I nod, smooth the sheets
the ward teaches you renewal
even when your own soil lies fallow
Verse 3
That first cry cuts the tense air
I check digits, murmur all fine
mother asks, eyes full, is it hard?
without ones of your own?
I say every birth is a gift
gifts come wrapped for others to open
Verse 4
Shifts blur into dawn’s grey light
I wash up, trace the henna’s faint lines
deliveries mark my bones
body weary but somehow full
the cycle turns without me
leaving its watermark on my skin
Verse 5
Moon filters through the slatted blinds
casts stripes on the linoleum floor
I pause, hear the newborns’ chorus
a song my body knows but won’t sing
patterns complete themselves
mine is the space between
Verse 6
I’ll midwife these beginnings
while my own waits in another life
Leicester’s nights birth new stories
even as mine waits, unnamed
I leave the edge in the drawer.