← Zurück zu Między Pracą a Ciszą
Gdańsk Ostatni Statek — Między Pracą a Ciszą
Song 12 · Między Pracą a Ciszą · Lundberg Selection

Gdańsk Ostatni Statek

Songseite · Album · Lundberg Selection

Spotify · Między Pracą a Ciszą
Deutsch

(Empfänger 1)
Kaj nass aus dem Nebel.
Wasser leckt wie früher.
Ich bin auf der Bank.
Ich halte die Thermos.
Tee ist kalt.
Das Schiff geht ins Meer.
Ich bleibe.
(Recipient 2)
Ich schweißte früher Hüllen.
Hände schwarz aus Fett und Sinter.
Jetzt sind deine Hände klar.
Nur Narben erinnern sich an Feuer.
Der Wind trägt die Sirene von der neuen Fähre.
Nicht mehr meine Meerjungfrau.
[Recipient 3]
In der Tasche eines alten Schiffbautickets.
Mit dem Ablaufdatum lange Vergangenheit.
Die Welle reflektiert das Licht.
Sie will dich erinnern.
Ich muss mich an nichts erinnern.
Es ist alles da.
[Empfänger 4]
Junge Leute schreien an Bord.
Das Lachen wird vom Wasser getragen.
Ich lächele unter meiner Nase.
Sie denken, sie gehen zum ersten Mal.
Ich weiß, dass jedes Schiff zurückkommt.
- Oder nicht zurückkommen.
(Empfänger 5)
Die Sonne setzt hinter Westerplatte.
Der Himmel ist rot wie Rost auf einem alten Kran.
Ich steh langsam auf.
Ich lege Thermos auf die Bank.
Lass es stehen.
Wie ich.

(Outro)
Das Schiff verschwindet über den Horizont hinaus.
Ich gehe nach Hause.
Das Meer bleibt.
Ich bleibe auch.
Wie immer.

Originaltext

[Zwrotka 1]
Kaj mokry od mgły.
Woda liże pale jak dawniej.
Siedzę na ławce.
Trzymam termos.
Herbata już zimna.
Statek wychodzi w morze.
Ja zostaję.
[Zwrotka 2]
Kiedyś spawałem kadłuby.
Ręce czarne od smaru i spieków.
Teraz ręce puste.
Tylko blizny pamiętają ogień.
Wiatr niesie syrenę z nowego promu.
Nie moja już syrena.
[Zwrotka 3]
W kieszeni stary bilet stoczniowy.
Z datą ważności dawno minioną.
Fala odbija światło.
Jakby chciała przypomnieć.
Nic nie muszę pamiętać.
Wszystko już jest.
[Zwrotka 4]
Młodzi krzyczą na pokładzie.
Śmiech niesie się nad wodą.
Uśmiecham się pod nosem.
Oni myślą, że płyną pierwszy raz.
Ja wiem, że każdy statek wraca.
— Albo nie wraca.
[Zwrotka 5]
Słońce zachodzi za Westerplatte.
Niebo czerwone jak rdza na starym dźwigu.
Wstaję powoli.
Stawiam termos na ławce.
Niech stoi.
Jak ja.

[Outro]
Statek znika za horyzontem.
Ja wracam do domu.
Morze zostaje.
Ja też zostaję.
Jak zawsze.

English

[Recipient 1]
Kaj wet from the fog.
Water licks like it used to.
I'm on the bench.
I'm holding the thermos.
Tea's cold.
The ship goes out into the sea.
I'm staying.
[Recipient 2]
I used to weld hulls.
Hands black from grease and sinter.
Now your hands are clear.
Only scars remember fire.
The wind carries the siren from the new ferry.
Not my mermaid anymore.
[Recipient 3]
In the pocket of an old shipbuilding ticket.
With the expiration date long past.
The wave reflects the light.
It's like she wants to remind you.
I don't have to remember anything.
It's all there.
[Recipient 4]
Young people are screaming on board.
The laughter is carried by the water.
I'm smiling under my nose.
They think they're going for the first time.
I know every ship returns.
- Or not coming back.
[Recipient 5]
The sun sets behind Westerplatte.
The sky is red as rust on an old crane.
I get up slowly.
I'm putting thermos on the bench.
Let it stand.
Like me.

[Outro]
The ship is disappearing beyond the horizon.
I'm going home.
The sea stays.
I'm staying, too.
As always.

Svenska

[Mottagare 1]
Kaj våt från dimman.
Vatten slicks som det brukade.
Jag är på bänken.
Jag håller thermos.
Te är kallt.
Fartyget går ut i havet.
Jag stannar.
[Mottagare 2]
Jag brukade svetsa skrov.
Hands svart från fett och sångare.
Nu är dina händer klara.
Bara ärr minns eld.
Vinden bär siren från den nya färjan.
Inte min sjöjungfru längre.
[Mottagare 3]
I fickan av en gammal skeppsbyggnadsbiljett.
Med utgångsdatum långt förflutet.
Vågen speglar ljuset.
Det är som om hon vill påminna dig.
Jag behöver inte komma ihåg någonting.
Det är allt där.
[Mottagare 4]
Unga skriker ombord.
Skrattet bärs av vattnet.
Jag ler under näsan.
De tror att de går för första gången.
Jag vet att varje fartyg återvänder.
Eller inte komma tillbaka.
[Mottagare 5]
Solen sätter sig bakom Westerplatte.
Himlen är röd som rost på en gammal kran.
Jag går upp långsamt.
Jag sätter termos på bänken.
Låt det stå.
Som jag.

[Outro]
Fartyget försvinner bortom horisonten.
Jag går hem.
Havet stannar.
Jag stannar också.
Som alltid.